KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

eller en person i taget. Det finns goda möjligheter att notera kroppsspråk och
detaljer, som annars möjligen hade gått förlorade.
Kameran stod mestadels i ett hörn av klassrummen under den fas då eleverna
sminkade sig, provade kläder och undersökte rekvisitan. Under övningarna som
sedan följde, flyttades kameran till ett annat hörn eller till långsidan, avhängigt
av spelplatsen. Eftersom kameran inte fångade hela klassrummet försökte jag
under elevernas enskilda arbete fånga tillfällen när ”situationer”, exempelvis
stunder av samarbete eller gemensamma upptåg uppstod, utan att för den skull
alltför mycket zooma in respektive zooma ut.
Jag förhöll mig passiv till eleverna och till läraren. Min intention var att betrakta
arbetet men inte själv delta. Jag ville att eleverna skulle glömma kameran och
min närvaro och stannade därför för det mesta bakom kameran. Vid några
tillfällen glömde jag min intention och kom med en kommentar. Läraren vände
sig vid enstaka tillfällen mot mig och kommenterade något. Vid ett tillfälle
flyttades en elev så att personen inte skulle befinna sig med ryggen mot
kameran. Eleverna var medvetna om filmandet. Då och då såg någon mot
kameran, ibland kommenterades den. De flesta eleverna förefaller ändå ha varit
obesvärade av kameran, speciellt när de funnit sin clowngestalt och kommit
igång med övningar. Att min närvaro i rummet och den påslagna kameran i
någon grad påverkat agerandet, hålls ändå för troligt. De drygt sex timmarna
film som blev resultatet av filmandet förvaras i forskarens arkiv tillsammans
med de fotografier som togs. Fotografierna användes enbart som minnesstöd för
forskaren.
3.6.2 Muntligt material
Som intervjumetod vid intervju av elever valdes semistrukturerad intervju. Jag
hade några fasta frågeområden men var lyhörd för det eleven ville ta upp. Denna
form som är snarlik ett vanligt samtal valde jag i förhoppning om ett fylligt och
rikt material.
Efter att clownverkstäderna var över, intervjuades eleverna enskilt. Alla elever
som deltagit vid alla tre clownverkstäder intervjuades. Av dessa valdes 12
intervjuer som transkriberades. Jag ville begränsa mitt material eftersom jag
trodde att ett alltför stort material skulle innebära risk för ytlighet i min analys.
De intervjuer som jag uppfattade som mest innehållsrika bland flickorna
respektive pojkarna valdes för transkription. Antalet flickor, vars intervjuer som
därigenom kom ifråga för transkription, var sex 69 . I ögonblicket kändes det
logiskt att transkribera även sex intervjuer gjorda med pojkar men vid senare
eftertanke föreföll det inte vara tvingande att ha lika många flickor och pojkar
som informanter. Ytterligare en pojkintervju tillkom. Intervjun var visserligen
knapphändig men eleven hade varit mycket aktiv under clownverkstaden, vilket
jag uppfattade som en tillgång i undersökningen. Det sammantagna
transkriberade materialet uppgår till 32 A4 sidor som förvaras i forskarens arkiv.
69 Två flickor valde av privata skäl att avstå från deltagande i clownarbete, en flicka var
sjuk vid två clownverkstäder, återstod 6 stycken.
83