KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

skolkultur. Med en svag bindning ger teaterföreställningen ingen större effekt på
skolkulturen, den blir ett nöje för stunden. Med en stark bindning blir
instrumentella värden starka och kan hota teaterns egenvärde. Slutligen har
faktorer som ekonomi, skolledningens stöd, samarbete över ämnesgränser och
fungerande lokaler visat sig vara mycket viktiga för teaterns meningsskapande
och kunskapande i skolan. Även Els-Marie Törnquist (2006) har forskat
utifrån en produktion, en musikalproduktion. Hon har undersökt lärarens
reflektioner över produktionen som gjorts tillsammans med elever och menar att
externalisering och presentation är viktiga faktorer i det lärande som sker i mötet
mellan det förutsägbara (det eleven vet att den kan) och det oförutsägbara.
Dramapedagogiken inryms under begreppet estetiska lärprocesser, som i sin tur
handlar om att bereda utrymme för konsten i skolan. Genom användning av
ordet konst understryks att både innehåll och form har betydelse. Vad som sägs
är betydelsefullt men också hur det sägs. Detta perspektiv beskrivs på följande
sätt i en rapport från ett projekt om kultur i skolan.
Till skillnad från skolboksvetandet släpper konsten fram det osäkra, ofärdiga,
motsägelsefulla och mångtydiga i våra kunskaper. Konsten har plats för känslor och
stämningar, det personliga och subjektiva, för konflikter och dilemman. Konsten
berättar gärna konkret och sinnligt och visar istället för att argumentera, frågar hellre
än ger bestämda svar. Konsten drar uppmärksamhet till sin egen form och
experimenterar hela tiden med den (Aulin-Gråhamn m.fl., 2004: 10).
Konsten har ett egenvärde. Konsten finns där för sin egen skull. I Sverige finns
en tradition av att betrakta exempelvis drama som stöd för annat lärande, vilket
forskning (Bamford, 2006) tydligt visar att drama gör. Att drama och teater
också har ett egenvärde glöms lätt bort. Clownen är en mångfacetterad gestalt.
Dess betydelse och funktion uppfattas på olika vis och på många olika plan. Det
råder ingen tvekan om att clownen väcker starka känslor. Clownen är konkret,
sinnlig och passar väl in på hur konst beskrivs i definitionen ovan.
Det finns fler ord och uttryck för det lärande som sker i konst och genom konst. I
det följande orienterar jag mig vidare, först med begreppet estetik och sedan
musiskt lärande. Estetik som begrepp myntades i mitten av 1700-talet av den
tyska filosofen Friedrich Baumgarten och kan definieras som
förnimmelsekunskap. Rötterna går tillbaks till 500-talet före Kristus. Filosofen
Immanuel Kant som var samtida med Baumgarten kopplade ihop estetik med
skönhet. Hegel kopplade ihop begreppet med konst (Grahn, 2005). Ordet estetik
används i 13 av 23 nationella kursplaner i Sverige samt i den generella
läroplanen (Thorgersen, 2006: 20) i sju olika betydelser, allt från verktyg för
värdering till uttrycksmedel och sätt att beskriva ett ämne. Detta är onekligen
förvirrande och svårt att garantera likvärdig utbildning (a.a.: 28).
Musiskt lärande är ytterligare ett begrepp i sammanhanget. Musiska tankegångar
och ordvändningar har lyfts fram av norrmannen Jon Roar Bjørkvold (1991) som
menar att vi måste värna om ett ekologiskt helhetstänkande tvärs över ämnen,
genrer, kulturer, olika åldrar, vetenskap och poesi. Ordet musisk kan härledas till
antiken och de nio museerna. Den ursprungliga tanken kring musernas existens
var inte att inspirera, utan att minnas. De skulle värna om det sociala minnet via
sång, dans, berättande och bildframställning (Grahn, 2005). Muserna
55