KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

3.3.1 Om berättelsen som representation
Analysen kan innebära en rekonstruktion av de medverkandes berättelser till en
rikare och mer sammanhängande berättelse. ”En narrativ strukturering innebär
att en text organiseras tidsligt och socialt för att avslöja sin mening” (Kvale,
1997: 174). Clandinin & Conelly (2000: 155) har valt metaforen ”a soup” för sin
beskrivning av narrativ forskning. En soppa innehåller olika ingredienser,
exempelvis grönsaker, ris, nudlar och kryddor. Dessa kan förstås som argument,
beskrivningar och berättelser. De olika ingredienserna måste finnas men
proportionerna mellan ingredienserna är av vikt och det är inte alltid lätt att hitta
rätt. Även formen, det vill säga skålen där soppan ska förvaras, har sin betydelse.
Formen gör soppan tillgänglig. Den narrativa forskaren måste välja en form som
inte stänger ute läsaren.
I min forskning kommer tillvägagångssättet vid analys av de filmade materialet
delvis bestå av skapande av narrativ som ges formen av en saga och dikter.
”Sagor är unika, inte bara som litteraturform utan också som konstverk” menar
Bettelheim (1989: 19). ”För sagan gäller/…/att den har olika innebörd för olika
människor…”. Jag väljer att beskriva min berättelse i kapitel 5 som en saga,
även om den inte uppfyller alla kriterier, exempelvis saknar ”upprepningar och
formelartade vändingar” (Kåreland 1983: 41). Sagoformen möjliggör skapandet
av en skenbar verklighet, frambringar empati och närvaro av det mångtydiga
som i sin tur kan leda till djup förståelse (se 4.1.2). Min intention är, att genom
val av saga som form, ge röst åt eleverna och de sätt varmed de skapat mening.
Materialet som samlats in, elevers reflektioner samt observationer av deras
handlande, kommer att redovisas i form av berättelser men också i diktens form.
Det är svårt att levandegöra elevernas upplevelser enbart med hjälp av streck i
staplar och diagram, eller sakprosa. Kärnor av betydelse riskerar att gå förlorade.
Poesins språk kändes nödvändigt, något som Buber kunde haft förståelse för.
Sidorkin (1996) uppmärksammar Bubers poetiska språk och hänvisar i sin
avhandling till den skotske professorn tillika Bubers gode vän Ronald G. Smith.
Smiths skriver att många tog emot boken, ”Jag och Du” som poesi snarare än
som filosofi 66 . I en bok om Buber hänvisar Smith (1992: 29) också till Bubers
tänkande på följande vis: ”… en ny kunskapsteori i svårgripbara poetiska
termer”.
3.3.2 Om dikten som representation
Att redovisa sitt resultat i diktform är en möjlighet som ges när man vill sätta ord
på något som egentligen inte går att beskriva. Poetisk etnografi är en term för
detta (Clandinin & Conelly, 2000). ”Dikten spjärnar emot verkligheten och
tvingar den till innebörd”, säger Kjell Espmark (1961: 43) i diktsamlingen
”Mikrokosmos”. Dikt använd som ett språk för förståelse av liv, där innebörd
och mening koncentreras till betydelsefulla kärnor hör hemma i fenomenologisk
forskning. Den täta beskrivningen är något jag strävar efter både i berättelser och
66 Ronald G. Smith ”Translator´s Preface to the Second Edition in: Martin Buber, I and
thou (New York: Collier Books, 1987), vii–viii.
76