KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

3.3 Narrativ metod
Den narrativa forskningen har vuxit fram sedan mitten av 1980-talet som ett
”/…/tvärdisciplinärt forskningsfält som benämns narrativa studier eller
berättelseforskning” (Johansson (2005: 17). I centrum står berättelser, latinets
narro. Anna Johansson (a.a.: 19) använder en vid definition ”/…/vi är våra
berättelser” samtidigt som hon påpekar vikten av att vid en empirisk studie
snäva in definitionen. Att studera det hon kallar livsberättelser är exempel på en
sådan insnävning.
Den narrativa forskningen kan gå till på många sätt. Den kan vara fokuserad på
själva berättandet eller på berättelsens strukturer eller lingvistik (Skott, 2004).
Den narrativa metoden innebär både berättandet av historier, reflekterandet över
historier och att skriva eller återberätta historier. Ofta används såväl etnografiska
metoder för insamling som olika slags intervjuer (Leavy, 2009). Berättelsen kan
ses som en ram inom vilken människor ger mening åt sitt liv (a.a.).
Johansson (2005) menar att de många teorier och sätt att analysera narrativ som
finns, är både begreppsförvirrat och motsägelsefullt och innebär därför en
utmaning. Den amerikanska forskaren Liora Bresler (2009) är av samma åsikt
och ser de mångfacetterade inslagen som ett tecken på att den narrativa
vändingen i forskning är en banbrytande idé (grand idée) 65 . Sådana idéer känns
igen på den popularitet som innebär att de tolkas av många och tolkningarna
därför med nödvändighet varierar. Olika sätt att se på narrativ forskning är enligt
Bresler är att betrakta den som en diskurs, en personlig mening, ett sätt att tänka
och organisera kunskap eller som en berättelse. Själv ställer Bresler samman
embodiment (förkroppsligande) med narrativ och menar att det är två kraftfulla
begrepp som tillsammans ökar vår förmåga att känna igen oss i andra, vilket
ökar vår empatiska förmåga. Begreppen förmår kraftfullt belysa den levda
erfarenheten. Det har inte tillkommit något nytt som ska studeras men fenomen
ses från en annan synvinkel menar hon. Jämför med Merleau-Ponty (1945/2006)
som tagit med kroppen i fenomenologisk tolkning. I forskning om clown i
skolkontext hamnar kroppen i centrum, känslor uttrycks, förmedlas och skapar
mening.
De amerikanska forskarna Jean Clandinin och Michael Conelly (2000) är
pionjärer inom pedagogisk berättelseforskning. De beskriver narrativ forskning
som ett sätt att förstå erfarenheter:
Narrativ inquiry is a way of understanding experience. It is a collaboration between
researcher and participants, over time, in a place or series of places, and in social
interactions with milieus/… / Narrative inquiry is stories lived and told (Clandinin &
Conelly, 2000: 20).
Østern poängterar tre förhållanden i relation till narrativ forskning i pedagogisk
praktik: (1) Analysenheten är komplex, (2) det är den pedagogiska praktiken
som definieras som analysenhet och (3) att de narrativa metoderna kan fånga
kärnan i den pedagogiska praktiken.
65 Grand idée kan härledas till Susanne Langer och har tagits upp och diskuteras av
Geertz (1973)
75