KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

skolan? Vilka gränser överträds? Clownens agerande lämnar utrymme för
improvisation och det finns en öppenhet för publikens medverkan.
Att studera performance innebär enligt Schechner (2006) a) att undersöka vad
människor gör när de gör något b) att det finns ett samband mellan att studera
performance och själv utföra en performance c) att ofta använda en metod
utgående från antropologi med efterföljande distans, och d) att det ofta saknas
ideologisk neutralitet. I detta synsätt finns flera överensstämmelser med min
undersökning. Det är vad som händer i clownarbetet som intresserar mig. Vad
händer med eleven som blir clown? Jag väljer att komma in i ett klassrum som
deltagande observatör, min erfarenhet av skolmiljön är god samtidigt som
anteckningar och videofilmer i efterhand möjliggör distansering. Intresset har
vuxit ur det egna livet och jag har varit aktiv som clown i olika sammanhang.
Jag förmodar att clownarbete på högstadiet under lektionstid kan uppfattas som
provocerande eller åtminstone högst onödigt. Ett annat forskningsintresse kan
vara performance som ett sätt att presentera sin forskning. Kring mitt sätt att
presentera mitt material återkommer jag till i metoddel och resultatdelar längre
fram i avhandlingen.
2.5.1 Autopoietisk feedback loop - ett flöde
Fischer-Lichte. Fischer-Lichte (2008) beskriver en performance som en
autopoetisk händelse (min översättning av autopoietic feedback loop), en
sammanhållen feedback, ett flöde. Aktörernas agerande påverkar publiken och
publiken reagerar. Reaktionen uppfattas och förändrar i sin tur aktören. Alla i
rummet påverkas av varandra. Ingen är autonom men ingen är heller utan
betydelse. En performance saknar, till skillnad från en iscensättning, en regissör
som kontrollerar att texten tolkats i enlighet med hans eller hennes och eller
författarens vision. Här finns inget skrivet manus (Fischer-Lichte, 2008). En
performance är vidare till sin natur övergående och upplevelsen är oförutsägbar.
Den föds fram, ”emerge”. Fischer-Lichte kallar detta tillstånd för liminalt, ett
gränstillstånd där man kan göra erfarenheter som förändrar en. En autopoietisk
händelse blir ett självförstärkande system 53 . Energin från ett system sprids till ett
annat. När detta energiflöde fungerar skapas en slags känsla av gemenskap
”communitas” som kan jämföras med Jørgensens begrepp ”merhet” (min
översättning från danskans merhed).
2.5.2 Communitas - gemenskap
En ritual definieras av Schechner (2006: 52) som ”kollektiva minnen tolkade i
handling” (min översättning). Ritualen håller samman gruppen och befäster den
känsla av gemenskap som kan uppstå i ett system, till exempel en grupp i ett
53 Uttrycket autopoetik är centralt i performanceteorin och begreppet är hämtat från
sociologisk teori om sociala system som i sin tur är hämtat från andra vetenskaper som
biologi och neurofysiologi (Kneer & Nassehi, 1997: 50). Ordet härleds ur grekiskans
auto (själv) och poiein (att skapa) och kan översättas med självframbringande och
självuppehållelse. Det är alltså ett slutet system som enbart kan föras tillbaks på
naturlagar. Det är en organisationsprincip för levande varelser (a. a.: 52) till skillnad från
exempelvis en bilmotor som inte underhåller och reparerar sig själv.
63