KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

örelser, håller fram sina föremål mot varandra. Clara öppnar sin burk och blåser bubblor och Eva för sin
blomma fram mot Clara och tillbaks. De bekantar sig och övergår till att lek med de föremål som de håller i
handen. 49. 56 – 50.40 /46 sek.
Forskarreflektion: Ett undersökande som övergår i lek. Vänlig atmosfär. Nyfikenhet. De ger och tar (samma
status) och visar intresse för den andre. Står stilla, tar lite utrymme. Men är länge på scen.46 s. på scen.
Jag kunde valt att använda en övning för varje clown som grundmaterial men att
ha fler övningar, samt att ta in citat från loggar och intervju skedde för att
fördjupa tolkningen. Att skriva en inre monolog var på samma vis ett led i att
framställa en tydlig gestaltning av personen.
Avslutande analys (moment 4)
Resultatet blev åtta scener med åtföljande tolkning. Dessa scener sammanfördes
till en helhet. Ordningsföljden mellan scenerna förändrades om det var motiverat
ur dramaturgisk synvinkel. Scenerna sammanfogades i kapitlet Cirkus. Scenerna
har ”fått vingar” i så måtto att de ibland skruvats ett varv men i den meningen att
meningsproduktionen i det som hände lyftes fram. Den slutliga berättelsen är
således fiktiv men grundad i den systematiserade empirin. Sagan kan också ses
som ett främmandegörande, en distansering, som ger möjlighet till utvidgad eller
förändrad förståelsehorisont.
Utdrag ur den färdiga berättelsen (Clara och Eva)
Cirkusen har anlänt till stan. Jag väntar. Jag väntar med spänning. Titta, nu sticker clownen Ida ut
huvudet, två stora ögon och en röd, grann näsa lyser. Det pirrar i magen. Ida stiger ut i manegen,
axlarna är uppdragna, ser ut att ha fastnat strax under öronen. Hon vrider sig som en mask, ler
generat mot publiken, vill visa att hon är blyg. Clownen Anna trippar in. Armarna är utsträckta åt
sidorna, här är jag, titta på mig. Nog syns hon alltid. Hon är lustigt klädd, städrock, blommiga
tights och hatt. Hon nyper i rocken, niger. Anna har nappat åt sig en tratt. Ida är tomhänt men
böjer sig fram och pillar på Annas hår. Närgånget kan tyckas. Anna rätar upp sig. Hon sträcker
fram ett finger och petar Ida på axeln. Det skulle hon inte gjort. Finger följs av handflata. Ida
knuffas och Anna svarar sen far hon bakåt, slår med tratten. De stirrar ilsket på varann och går i
närkamp men så bubblar skrattet fram. Plötsligt kommer Anna ihåg att hon är arg, blänger irriterat.
Då är det jag som skrattar.
De reflektioner som gjordes i samband med att beskrivningen av de olika
scenerna växte fram strukturerades i sju aspekter och sammanfördes i en matris.
Detta gjordes för att åstadkomma en bättre överblick och i någon mån i
valideringssyfte 72 men framförallt underlättade matriserna sökandet efter
mönster i arbetet med august.
72 Jag gick fram och tillbaks mellan scenerna och matrisen (även videomaterialet) ett
stort antal gånger för att försäkra mig om att jag rätt uppfattat situationen och eleven, det
vill säga att min tolkning skulle kunna motiveras.
92