KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

2 TEORETISK REFERENSRAM
Detta kapitel innehåller fem delar. Den inledande delen (2.1) handlar om
clownen. Olika definitioner av begreppet clown presenteras och clownen
placeras sedan i historisk kontext. Den historiska tillbakablicken har getts ett
jämförelsevis stort utrymme i förhoppning om att berättelsen om clownen ska
vidga och öppna för förståelse av mening i elevers lekfulla arbete med clown.
Clownen är en gestalt med över tvåtusenåriga rötter och den långa historien
utgör en klangbotten för förståelse av elevernas arbete. De olika gestalterna för
ett samtal genom årtusenden och eleverna har bjudits in att delta i samtalet. Jag
har även genom intervjuer med två verksamma clowner, en sjukhusclown och en
kyrkoclown och genom intervjuer publicerade på nätet, i tidningar och i böcker,
tagit del av moderna clowners syn på sin verksamhet och sin uppgift. Dessa
intervjuer tillsammans med de historiska texterna, främst Michail Bachtins
(1965/2007) bok om Rabelais, ledde mig fram till fem meningsskapande
funktioner som jag använder som analysverktyg i den empiriska
undersökningen. Funktionerna är: underhållare, överskridare, ifrågasättare,
ställföreträdare och sörjare. I det andra avsnittet (2.2) diskuteras begreppet
karneval. Det är den medeltida karnevalen, såsom den beskrivs av ryske
språkforskaren Bachtin (1965/2007), som stiger fram. Begreppet dialog, med
utgångspunkt från främst filosofen Martin Buber, diskuteras i den tredje delen
(2.3). Både Bachtin och Buber räknas som relationella filosofer. Begreppet
dialog relateras till en klassrumskontext men också till clownens möten med sin
publik. Den fjärde delen (2.4) i den teoretiska referensramen uppehåller sig kring
dramapedagogisk teori, eftersom genren clown i en skolkontext återfinns inom
det dramapedagogiska fältet. Centrala begrepp diskuteras. Ett
performanceperspektiv (2.5) fungerar som ett komplement till det
dramapedagogiska perspektivet. Det är ett försök att hitta ord för det som sker i
elevernas improvisationer. Några centrala begrepp inom performanceteori
betonas.
Att arbeta med clown i en skolkontext handlar om att arbeta i en konstart.
Karnevalens clownkultur möter clownen i klassrumskulturen. Inom
dramapedagogiken har tidigare funnits en diskussion om drama som i första
hand process eller om drama som produkt det vill säga att ha teaterförställningen
som mål. Diskussionen om vad betoningen ska finnas har funnits (Rasmusson,
2000). Engelsmannen Brian Way (1978) betonade riskerna med att utsätta barn
för publik. Han var en efterföljare till skådespelaren Peter Slade som i boken
”Child drama” (1954) framfört sådana tankar. Andra dramaforskare och
pedagoger har betonat formen. I svensk forskning har Istvan Puszai (2000) pekat
på de stora likheter som finns mellan övningar i drama och i skådespelarträning.
I undersökningen om clownarbete i skolan ingår ingen teaterförställning men
clownens möte med publik i improvisationerna och övningarna kan beskrivas
som förställningar.
Den danska dramaforskaren Ida Krøgholt (2001) har i sin avhandling undersökt
skärningsfältet mellan performance och dramapedagogik. Hon pekar på närheten
mellan de bägge perspektiven. Lek, transformation med fler begrepp hör hemma
29