KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

4.4.4 Mönster i mötesdikterna
Dikterna handlar om olika möten. ”I Clownens spegel” ser eleverna sig själva
och kan då känna igen sig, eller inte känna igen sig. ”Att svinga sig över”
innebär dialog med den andra. Den närhet som eleverna uppfattar har funnits i
gruppen, är uttryckt i ”att gå in i varandras kropp”. Något mer än ett vanligt
”tjenare, hur är läget?” De två verserna i ”I marginalen” uttrycker inlevelse och
har fått ett konkret uttryck genom en kontaktannons som väckt ett musikminne.
”Vägvisaren” är här läraren och visar att eleverna upptäckt de bidrag hon gett
dem under processen. Orden: ”kunde vara troligt också” tolkar jag en vidgad syn
på vad kunskap kan vara, ett nytt perspektiv har öppnats. I Gadamers
begreppsvärld är erfarenheten uttryck för en förändrad förståelsehorisont.
4.4.5 Porträtt
Haiku är japansk kortdikt. En haiku innehåller tre rader med vardera fem, sju,
fem stavelser. I första raden skildras ett tillstånd (i japansk diktning handlar det
oftast om naturen). I andra raden händer något som leder till transformation, det
vill säga förändring av tillstånd eller sinnestämning. I tredje raden ges en bild av
det nya tillståndet. Haikudiktningen har fungerat som modell men jag har inte
följt det i alla stycken. Det finns inga naturfenomen skildrade. Däremot har jag
strikt räknat stavelser, för att tvinga mig att behålla formen. Jag har koncentrerat
mig på ögonblick som har burit med sig en stark laddning och lämnat efter sig en
känsla av att något betydelsefull hänt. En tydlig förändring har iakttagits. På de
tre raderna skildrar jag ett tillstånd, förändringsögonblicket och det nya
tillståndet. Dessa ögonblick har ofta kommit upp i intervjuerna efteråt.
”Vild och galen” tös
Hittar vännen clowndocka
Lugnet lägrar sig
Anna fick syn på clowndockan i början av arbetet med Vita clownen. Alex bar
den på sin axel. Hon kretsade runt honom, och övertalade honom att släppa den
ifrån sig. Sen höll hon den tätt intill sig under hela workshopen. När eleverna
gick på en ”catwalk” uppmanades de att lägga ifrån sig sina föremål. Anna
vägrade in i det längsta. Hon har beskrivit sig själv som vild och galen men
berättar att man kan lugna sig när man är den Vita Clownen. Via dockan, som
hon visade ömhet, kunde hon också ta hand om sitt eget inre barn, en stunds vila
erbjöds. Hon slapp stå i blåsten.
145