KARNEVAL I KLASSRUM –KUNSKAP Pà HJUL

men tappar bollarna. Strunt i det! Han tar upp ”kliaren”, kliar sig själv,
både i huvudet och i rumpan. Hur gick det här till? Detta övergår
clownen Ivars förstånd. Strunt i det! Här finns ju en polare. Ivar kliar på
clownen Carls hatt och fortsätter vidare neråt axeln. Carl viker undan.
Han vägrar bli kliad. Carl gör ett utfall och försöker ta ifrån Ivar
”kliaren”. De båda anfaller varandra, drar sig tillbaks och anfaller igen.
Paret böljar fram och åter som vågor mot en strand. (Sagoberättaren)
Det här mötet gestaltas utifrån två olika stämningslägen. Carls (sorglig
tillställning) möte med sin august exponerar en sorgsenhet. En bidragande orsak
kan vara att han är en elev som nyligen kommit ny till klassen med all vånda
som det innebär, att inte känna någon och inte genast hitta vägen in i
gemenskapen. Carl har inga förväntningar. Inget ljud kommer heller ur
trumpeten. Hans närvaro i denna gestalt är stark. Ivar (livat värre) känner sig
på hemmaplan. Det här är hans clown: /Augustar är roliga./…/ Jag gillar den
röda näsan. Att mycket går fel. Att han klantar sig/. Iklädd granna kläder, i
högsta grad synlig, smyger han fram i tron att han är osynlig (formaspekt).
Mötet börjar som en retfull handling, utvecklas till en kamp om vapnet,
”kliaren”. Atmosfären är först retsam och frustrerad men övergår till att de
testar varandra. Ivar har övertaget men Carl tar upp kampen. Vem av dem som
skulle vinna om de höll på längre, låter jag vara osagt. Clownerna rör sig över
hela den långa scenen. Det clowniga, som var så tydligt hos bägge
inledningsvis, minskar mot slutet. Historien har ingen vändpunkt. Ivar släpper
inte taget om makten. Publiken längtar efter att se Carl få glädjen av att vinna,
kunna ”klia” tillbaks. Detta sker inte men förhoppningen lever trots allt
eftersom Carl kämpar. Jag uppfattar Carl som en mycket närvarande
luffarkaraktär. Det blir intressant att se hur hans möte med luffaren i tredje
workshopen kommer att utfalla. (Forskaren)
Att leka tafatt
Clownen Klas gör entré. Han är klädd i rödrandiga tights och randig
skjorta. Skjortan är vit och skär som en polkagris. Bakom örat och
fasthållen av hatten, sitter en blomma. I ena handen dinglar ett halsband,
i den andra håller Klas en telefon. Han knappar in ett nummer men har
vänt telefonen upp och ner. Klas gestikulerar vilt. Vad är det här? Han
för telefonen till örat. ”Va”? Varför svarar ingen? Han ser sig förvirrad
omkring, går fram till publiken och sträcker fram telefonen. En man
vänder telefonen rätt och slår ett nummer. Klas blir nöjd. Han håller upp
en tumme i luften. Där satt den!
Clownen Karin kommer in. Hon är klädd i städrock. Hon går med lätta,
snabba steg över golvet. Hon har en dammvippa i handen och dammar
av framsidan på sina egna ben. Hon dammar vidare på en person i
publiken. Klas får syn på Karin och cirklar runt henne. Karin går åt
sidan. Klas följer efter. Karin går åt ett annat håll. Klas följer efter. Karin
stannar och möter honom. Nu är det Klas som retirerar. Karin viker sig
av skratt. (Sagoberättaren)
100