Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

2.3.4 1960-tal - utökade ambitioner
I mitten av 1960-talet ökar aktiviteten inom äldrepolitiken betydligt. 1963 presenterar
en statlig utredning - socialpolitiska kommittén - en omfattande kartläggning av
˚aldringsv˚arden. Den kommer att ligga till grund för en rad hastiga beslut - innan själva
huvudbetänkandet fr˚an kommittén publiceras.
1964 beslutas att snabba insatser krävs för att bygga ut sjukhemmen, inventera och
förbättra bostäderna för äldre samt att hemtjänsten m˚aste konsolideras och utökas ytterligare,
vilket skulle underlättas genom statsbidrag till driften. Konkret innebär det att
˚alderdomshemmen för första g˚angen sedan 1940-talet genom aktiva statliga insatser prioriteras
ner. I stället inriktas insatserna p˚a ytterflyglarna institutionaliserad sjukv˚ard och
omsorg i hemmen.
Som bakgrund till de hastiga besluten fanns utan tvekan den snabba tillväxten av äldre
i samhället. Varje ˚ar beräknades antalet äldre öka med 20 000 till 25 000. Särskilt de riktigt
gamla skulle bli allt fler. Redan utan höjda ambitioner krävdes därför en fortlöpande utbyggnad
av äldrev˚arden och -omsorgen. 1960 fattades 12 500 l˚angv˚ardsplatser, beräknade
man. Om ingenting hände skulle bristen 1970 uppg˚a till drygt 30 000 platser. Ocks˚a för
hemhjälpen krävdes utbyggnad bara för att hänga med befolkningsutvecklingen.
Genom den omfattande inventering som genomförts fann utredningen ocks˚a att det
fanns starka skäl att tro att behoven av hemhjälp p˚a m˚anga h˚all fortfarande var djupt eftersatta.
Expansionen av hemhjälp hade nämligen i sin spontanitet inte skett särskilt jämnt. I
vissa kommuner fick en stor andel av de äldre hjälp i hemmet, i andra kommuner fick nästan
inga gamla alls hjälp. Hjälpskillnaderna var s˚a stora att de knappast kunde ha sitt upphov i
skilda behov hos de äldre, utan torde bottna i olika ambitioner hos olika kommuner.
Förutom att man fr˚an detta kunde dra vissa slutsatser om otillfredsställda behov var
det ett fr˚an den generella välfärdspolitikens utg˚angspunkter otillfredsställande tillst˚and.
Om samhället stimulerade de äldre att bo kvar i sina hem, vilket i utredningen var
utg˚angspunkten, kunde de därmed inte överge de äldre. ”I och med att de gamla bor kvar
i sina hem, är samhället inte löst fr˚an ansvaret att bereda dem omv˚ardnad. Tvärtom har
samhället i m˚anga fall ett stort ansvar för att speciella ˚atgärder vidtas till ˚aldringars hjälp
i hemmen.” D˚a kan det inte vara rimligt att tillg˚ang till omsorg i hemmet ska vara kopplat
till vilken kommun man r˚akar bo i. Behovet ska ju vara det avgörande.
För att möjliggöra en fortsatt expansion och en jämnare fördelning av hemhjälpen
krävs, menar utredningen, ett statsbidrag. Inte minst därför att en fortsatt expansion kräver
att personalens villkor förbättras. Den stora personalomsättningen bland den i huvudsak timanställda
personalen p˚atalas som ett hinder. Man bör därför ”sträva efter att skapa en k˚ar
av personal anställd p˚a heltid eller klart angiven deltid för den öppna ˚aldringsv˚arden. Bättre
reglerade anställningsförh˚allanden kan öka rekryteringen. Att rätt till sociala förm˚aner
följer anställningen är viktig. [min kurs.]” Bidraget m˚aste, menar man i kontrast mot 1950talets
st˚andpunkt p˚a omr˚adet, ”knytas till hemhjälp för ˚aldringar.” 72
I br˚adskan föll det sig s˚a att socialpolitiska kommitténs principdeklaration för de tidigare
rekommenderade och redan fattade besluten först kom i efterhand. 1966 presenterade
socialpolitiska kommittén sin generella linje.
Utredningen Aktiv ˚aldringsv˚ard och handikappv˚ard kan betraktas som slutpunkten i
en 20-˚arig utveckling. Den tar sin utg˚angspunkt i de fr˚ageställningar som formulerades p˚a
1940-talet, och drar ut de logiska och samhälleliga konsekvenserna:
Moderniseringen av Sverige har inte stannat av. Det som redan p˚a 1940-talet uppfattades
som ett problem - att släkten levde allt längre fr˚an varandra - hade nu accentuerats
allt starkare. ” ˚Aldringar och handikappade m˚aste nu mer än förr reda sig själva i sin dagli-
72 SOU 1964: 5, 11, 32f,112-118; Edelbalk (1990), 35f. Förslagen ˚aterfinnes i prop. 1964: 85.