Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

skoldagens slut, var skulle de ta vägen d˚a?
Ocks˚a här tog olika välgörenhetskrafter initiativ. Anna Hierta-Retzius, dotter till Aftonbladets
grundare Lars Johan Hierta, startade 1887 n˚agot som kom att kallas för arbetsstugor.
Dessa var riktade till skolbarn ur arbetarklassen vars föräldrar arbetade; i första hand de allra
fattigaste barnen. Till arbetsstugorna fick de utvalda barnen komma p˚a eftermiddagen.
Där fanns n˚agon, ofta frivilligt arbetande, som kunde se till barnen och vägleda dem i deras
arbete. P˚a stugan skulle barnen lära sig ett hantverk. Här fick barnen lära sig sy eller snickra.
En del av arbetsstugornas utgifter finansierades dessutom genom försäljning av barnens
arbeten.
Hos arbetsstugorna är välgörenhetsideologin och dess koppling till arbetarefr˚agan mycket
tydlig. Enligt Hierta-Retzius innebar industrialiseringen att arbetet tränges ut ur hemmen.
Därmed lärde sig inte arbetarbarnen, s˚a som de förut gjort, n˚agot praktiskt arbete i
hemmet. Undervisningen i folkskolan kunde inte ersätta denna brist d˚a den var för intellektuell
och teoretisk. Arbetsstugans ändam˚al var, enligt Hierta-Retzius, ”att gifva barnen h˚ag
för ärligt arbete och sjelfförvärf”. Helt följdriktigt fick barnen ett m˚al mat som belöning för
utfört arbete. Särskilt hos den obemedlade klassens barn fanns ett stort behov att inplantera
denna arbetsmoral, menade hon vidare.
S˚a sent som 1927 uttrycker Centralkommittén för arbetsstugorna sin skräck för arbetarefr˚agan.
Om barnen lämnas utan praktisk fostran kommer spänningarna öka i samhället.
”Hos dem ingjutes hat till människor, som ha det bättre ställt, förakt och vanvördnad för
allt som vi fr˚an fädrens tid lärt att vörda och h˚alla i helgd. Den arbetslust och glädje som
man s˚a gärna ville inplanta hos de unga förh˚anas och motarbetas med alla till buds st˚aende
medel.”
Mot slutet av 1800-talet fanns det s˚aledes inte bara i idévärlden utan ocks˚a i praktisk
verksamhet en uppsättning exempel p˚a hur barnomsorg kunde bedrivas. De olika formerna
var samtliga svar p˚a problem eller sv˚arigheter i industrisamhället. Vi har heldagsomsorgen
för förskolebarn vars främsta motiv är att föräldrarna skall kunna arbeta utan sv˚ara konsekvenser.
Vi har eftermiddagsomsorg för skolbarn vars föräldrar förvärvsarbetar. Och vi har
ocks˚a barnomsorg som motiveras inte enbart socialt utan därför att den kan bist˚a med n˚agot
unikt vad gäller de yngre barnen - pedagogik. 6
3.2.2 Barnen i fokus
Även om de olika formerna av barnomsorg tämligen snabbt spred sig i landet s˚a är det änd˚a
mer korrekt att kalla dem för exempel. En ytterst liten andel av barnen hade tillg˚ang till
formellt organiserad barnomsorg. Över huvud taget är det, trots de punktvisa insatserna,
troligtvis mest korrekt att säga att barnen under hela 1800-talet hade en mycket osäker
ställning.
Enligt forskaren Ann-Sofie Ohlander hänger det nära samman med kvinnornas sociala
och rättsliga ställning i samhället. S˚a länge kvinnorna inte r˚adde över sin ekonomi och
knappt över sin kropp fanns f˚a förutsättningar för att stärka barnens ställning.
Under 1800-talets senare hälft förbättras kvinnornas villkor successivt. Vid sekelskiftet
hade främst ogifta kvinnors rättsliga ställning förbättrats avsevärt. Gifta kvinnor fick full
myndighet 1920. Man kan säga att när kvinnornas rättsliga ställning förbättrats riktade
fokus till slut mot barnen. I en serie lagar mellan 1902 och 1924 stärktes ocks˚a barnen rätt
genom lagar om utomäktenskapliga barns rätt till faderskapserkännande, underh˚allsbidrag
och viss del av arvet, genom lag om att föräldrarna inte fick vara försumliga mot barnen, och
genom en lag som skilde barnav˚arden fr˚an fattigv˚arden. I kommunerna skapades speciella
6 För barnomsorgen under 1800-talet se Henschen (1990); Lindberg (1991); Svensk Uppslagsbok
(1949-1955), uppslagsorden barnkrubba, kindergarten och arbetshem.