Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Dessutom utgör inte direkta hjälpinsatser n˚agon vanlig syssla. Vanligast är att medborgarna
ägnar sig ˚at styrelseuppdrag och utbildning/ledarskap i frivilligorganisationerna.
Totalt sett uppger 20 procent av befolkningen att de arbetat frivilligt inom en organisation
med social inriktning. Av de aktiva inom socialt inriktade organisationer ägnade
sig dock endast en mindre andel ˚at direkta hjälpinsatser. I undersökningen uppskattar man
att mellan 6 och 8 procent av svenskarna i ˚aldern 16-74 ˚ar ägnar sig ˚at frivilliga sociala
hjälpinsatser. Med undantag för frivilligt socialt arbete inom den offentliga sektorn tycks
arbetets omfattning vara mellan fem och tio timmar i m˚anaden. Forskaren Lars Svedberg
uppskattar den totala insatsen till 10 000 ˚arsarbeten. Bland de verksamheter som dominerar
finner vi öppet-hus, kontaktpersoner, r˚adgivning och specifik programverksamhet. Det
finns ocks˚a goda skäl att tro att huvuddelen av det sociala frivilligarbetet inte riktar sig mot
äldre utan mot olika typer av marginalgrupper.
Frivilligorganisationerna i Sverige är visserligen juridiskt frist˚aende organisationer,
men de är till sin huvuddel offentligt finansierade. Därmed är p˚a sätt och vis ocks˚a denna
form av arbete invecklat i den offentliga sektorn. I dessa organisationer finns n˚agonstans
i närheten av 4 500 anställda personer som ocks˚a utför direkt socialt hjälparbete. Till det
kan man lägga 3 500 anställda inom svenska kyrkan som ocks˚a utför sociala hjälpinsatser.
Det torde inte r˚ada n˚agon tvekan om att dessa organisationer utför en viktig kompletterande
insats vid sidan av det offentliga. N˚agra ambitioner att ta över verksamhet fr˚an det
offentliga finns däremot inte. B˚ade bland organisationerna själva, bland äldre och bland befolkningen
i sin helhet finns ett mycket litet stöd för att frivilligt socialt arbete skulle ersätta
den offentliga omsorgen. Inte mer än ˚atta procent b˚ade bland icke aktiva och personer som
utförde frivilligt socialt arbete höll med om att frivilliga organisationer med fördel kan ta
över de v˚ard- och omsorgsuppgifter som stat, kommun och landsting i dag sköter. I en annan
undersökning framg˚ar att mellan 1 och 2 procent menade att olika former av kooperativ
eller andra organisationer vore att föredra framför offentligt organiserad omsorg. 109
2.4.8 Hjälp av anhöriga
I äldreberedningen fr˚an 1987 och i den följande propositionen menade man att det är
samhällets ansvar att se till att alla äldre f˚ar en god v˚ard och omsorg. S˚a säger ocks˚a lagen.
Insatser fr˚an anhöriga eller andra bör uppmuntras men ocks˚a i första hand betraktas som
ett komplement. De bör vara frivilliga.
Sedan l˚angt tillbaka har möjligheten funnits att anställas eller f˚a bidrag för att v˚arda
en anhörig. I statistiken är det inte möjligt att särskilja de äldre fr˚an förtidspensionärer
och handikappade. En uppskattning säger att omkring 45 procent av den v˚ard där anhörig
anställs som v˚ardgivare är v˚ard av personer under 65 ˚ar. 110
Med denna felkälla i bakhuvudet kan man konstatera att den betalda anhörigv˚arden
minskat kraftigt. 1983 fick 23 700 personer hjälp av en anhörig anställd som v˚ardbiträde
av kommunen. Det motsvarade knappt ˚atta procent av det totala antalet hjälpa. 1992 fick 7
300 personer hjälp av anställd anhörig, vilket motsvarade knappt tre procent av de hjälpta.
Siffrorna för 1994 är inte jämförbara bak˚at. Detta ˚ar fick 4 416 personer hjälp av anställd
anhörig i det ordinarie boendet, ocks˚a det knappa tre procent. Enligt den uppskattade andelen
ovan skulle det innebära att 1,5 procent av de äldre som beviljats hemhjälp fick
denna hjälp av en anställd anhörigv˚ardare. 1994 fick dessutom 7 200 personer hjälp av
anhörig med s˚a kallat anhörigbidrag, det vill säga drygt 4 procent. Totalt uppgick den betalda
anhörigv˚arden 1994 till sju procent. 111
109 Jeppsson Grassman (1993); Svedberg(1993); Svallfors (1989).
110 Mossberg (1994); Andersson (1995).
111 Socialstyrelsen (1995a), tabell 8.