Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

villkor i dag. Man kan däremot, menar jag, peka ut n˚agra omr˚aden där vi med relativt
stor sannolikhet vet att den offentliga omsorgen inverkar i kvinnors liv och p˚averkar deras
livsmöjligheter. Med stigande osäkerhetsgrad handlar det om arbete i den offentliga omsorgen,
arbetetack vare den offentliga omsorgen, jämställdhet tack vare förvärvsarbete och
slutligen, men mest osäkert, hur det p˚averkat familjens villkor.
4.2 Kvinnoarbete i omsorgen
M˚anga kvinnor har f˚att arbete inom den offentliga barn- och äldreomsorgen. Genom dessas
utbyggnad har s˚aledes ett stort antal kvinnor kommit ut p˚a arbetsmarknaden. Det tidigare
dolda omsorgsarbetet i hemmet har blivit synligt arbete. Men inte bara volymen p˚a det
formellt organiserade omsorgsarbetet har ökat, ocks˚a villkoren för det har förändrats. Fr˚an
att ha bedrivits som ideellt arbete blev det först timavlönat, utbildningskraven ökade och
till slut växte en fast yrkesk˚ar med fast m˚anadslön och hög facklig organisering fram. Att
arbeta med barn och gamla innebär i dag samma arbetsmarknadsregler och samma sociala
förm˚aner som inom vilket annat arbete som helst. S˚a har det inte alltid varit.
Samtidigt skiljer sig barn- och äldreomsorgen fr˚an varandra. De har inte bara olika
organisationshistorier utan ocks˚a olika krav p˚a och därmed villkor för personalen. L˚at oss
betrakta dem var och en för sig.
4.2.1 Äldreomsorgen
Det finns tv˚a traditioner inom äldreomsorgen. Fattigv˚arden som blev ˚alderdomshem och
den ideellt organiserade hemhjälpen som blev hemtjänst.
˚Alderdomshemmen har sitt egentliga ursprung i de fattigg˚ardar som skapades under
1800-talet. Det speciella med dessa var att det fanns en förest˚andarinna p˚a g˚arden som i viss
m˚an kunde bedriva omsorg gentemot de äldre. Redan 1908 började socialv˚ardsförbundet
bedriva utbildning för ˚alderdomshemmens förest˚andarinnor. Med tiden tillkom ocks˚a annan
personal, främst v˚ardbiträden - som utbildades p˚a själva ˚alderdomshemmet. Personalen var
anställd och en stor majoritet arbetade heltid. 3
Fr˚an början var förest˚andarinnan i praktiken den enda personalen, men med tiden
blev den underställda personalen allt fler. 1962 gick det drygt fyra v˚ardbiträden per
förest˚andarinnan. 1975 drygt sex. Under 1960- och 1970-talet tredubblades personalen p˚a
˚alderdomshemmen, fr˚an cirka 7000 1962 till drygt 22 000 1975.
Den kvantitativt mest omfattande verksamheten, b˚ade vad gäller berörda äldre och personal,
är emellertid hemtjänsten. Hemtjänstens tradition finner vi istället i frivilligorganisationers
och kommunernas anlitande av äldre kvinnor till l˚ag lön. Som det hette i en tidning
1951: ”avsikten är att sysslan skall utföras av kvinnor som inte egentligen har lust att ge
sig ut i förvärvsarbete men som änd˚a p˚a det här sättet skaffar sig liteextra n˚alpengar och
samtidigt känner att de gör en allmännyttig gärning”. 4
Hemtjänsten kom därmed länge att inte betraktas som ett yrke. En mycket stor del av
personalen arbetade per timme, korta deltider, var outbildade och äldre. Men i takt med att
hemtjänstens omfattning ökade förbättrades ocks˚a hemtjänstpersonalens villkor.
I början av 1970-talet var 57 procent av personalen (siffran är fr˚an Stockholm) över
50 ˚ar, inte mer än 0,4 procent arbetade heltid, 98 procent var timanställda och 1 av 4 hade
n˚agon form av utbildning för yrket.
Först 1975 avskaffades det s˚a kallade samaritavtalet som reglerade timanställningen. Ett
nytt kollektivavtal träffades som underlättade fasta anställningar. Under 1970- och 1980-
3 Sommestad (1994); SOU 1951: 15, 86; SCB (1989b).
4 SOU 1963: 47, 86.