Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Men visst spelar äldrepolitiken en viktigt roll. Hur ser de äldres välfärd ut i dag?
2.5.1 Ekonomi
Folkpensionen utg˚ar till alla äldre boende i Sverige. Drygt en och en halv miljoner äldre
fick 1992 folkpension. 1 220 000 äldre personer fick ocks˚a Allmän tjänstepension. I runda
tal 450 000 äldre fick även pensionstillskott respektive kommunalt bostadstillägg. Totalt
sett fick de äldre sina inkomster förstärkta med 128 miljarder kronor 1992.
I 1991 ˚ars inkomststatistik framg˚ar att de äldres totala inkomster uppgick till 173 miljarder
kronor. Medelinkomsten för de äldre var detta ˚ar 108 000 kronor.
Skillnaden är emellertid stor mellan mäns och kvinnors inkomster, och mellan sammanboendes
och ensamboendes.
1991 hade de äldre männen 139 000 kronor och kvinnorna 84 000 kronor i genomsnittsinkomst.
En stor andel (40 procent) av kvinnorna hade mellan 40 000 och 60 000
kronor.
För att f˚a en mer rättvisande bild hur inkomsterna skiljer sig mellan ensam- och sammanboende
behöver man ta hänsyn till den disponibla inkomsten och sätta den i relation
till försörjningsbördan. D˚a visar det sig att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet
1991 var 102 000 kronor för sammanboende och 84 000 kronor för ensamboende. De
sammanboende har allts˚a en betydligt bättre ekonomisk situation. 116
En större andel av kvinnorna är ensamboende. Dessa finner vi s˚aledes mer bland de
med l˚aga disponibla inkomster. Det är emellertid inte säkert att orsakssambandet löper fr˚an
ensamboende till l˚ag inkomst. Det troliga är att de ensamboende f˚ar en s˚a l˚ag disponibel
inkomst just därför att de domineras av kvinnor - som ju generellt har lägre inkomster.
Jämfört med befolkningen i sin helhet har de äldre som grupp generellt sett lägre inkomster.
1990 hade samtliga personer över 18 ˚ar i Sverige en genomsnittlig inkomststandard
p˚a 1,88. Det vill säga, man hade i genomsnitt 1,88 g˚anger mer i inkomster än den
angivna nödvändiga behovsniv˚an (socialbidragsniv˚an plus en uppskattad bostadskostnad).
För ensamst˚aende pensionärer var motsvarande siffra 1,42 och för sammanboende äldre
1,7. Jämför man med övriga familjer i liknande situation (ensamst˚aende och sammanboende
utan barn) hade pensionärer nästan genomg˚aende n˚agot lägre inkomststandard. Ensamst˚aende
ungdomar, ensamst˚aende med barn och sammanboende med fler än tv˚a barn
hade emellertid ungefär samma inkomststandard som de äldre. (Diagram 2.3)
Den verkliga förändring som de offentliga pensionerna fört med sig är emellertid främst
att andelen fattiga äldre reducerats dramatiskt. S˚a även om äldre, sett till befolkningen i sin
helhet, har en n˚agot sämre inkomststandard är det trots det bara en liten grupp av de äldre
som kan räknas till verkliga l˚aginkomsttagare, eller fattiga om vi s˚a vill.
De äldre har i princip försvunnit bland socialbidragstagarna. 1950 utgjorde de äldre 22
procent av socialbidragstagarna. Ännu 1970 uppgick de äldre till 15 procent av socialbidragstagarna.
1990 utgjorde de äldre bara sju procent av gruppen med socialbidrag. Ocks˚a
om vi ser till hur stor andel av de äldre som tvingats söka socialbidrag är förändringen markant.
1950 sökte mellan ˚atta och tio procent av de äldre socialbidrag, 1990 är motsvarande
siffra mellan tv˚a och tre procent. 117
Även om man mäter fattigdom enligt det i OECD vedertagna sättet, nämligen andelen
som har en inkomst som understiger 50 procent av medianinkomsten, framträder samma
bild. I Sverige var den relativa andelen fattiga enligt denna definition 6,2 procent 1987.
Andelen relativa fattiga bland de äldre var 1,4 procent. 118
116SCB (1994a). Uträknat enligt OECDs ekvivalensskala.
117Socialstyrelsen (1994a), 83.
118Björklund & Fritzell (1992), 26f.