Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Redan i pensionärsundersökningen 1975 konstaterade man att äldre f˚ar den mesta
hjälpen fr˚an anhöriga, grannar och vänner. Socialstyrelsen anger 1994 att skattningar tyder
p˚a att den hjälp som ges av anhöriga är dubbelt s˚a stor som den som ges av samhället. 112
Siffrorna är emellertid bristfälliga och osäkra. För att mäta omfattning skulle i princip
krävas ett m˚att p˚a tids˚atg˚angen för de olika formerna av hjälp. Dessutom gäller skattningen
enbart äldre som ännu bor i det egna hemmet. Större delen av det som klassas
som ”informell” hjälp kommer dessutom fr˚an den egna makan/maken, vilket ju är n˚agot
sv˚art att värdera. Mitt bestämda intryck av den befinliga statistiken och undersökningar
p˚a omr˚adet är dock att hjälpbehövande man med hemmavarande maka f˚ar hjälp av henne,
medan hjälpbehövande kvinna med hemmavarande make f˚ar hjälp av kommunen. 113
I SCB levnadsniv˚aundersökningar framg˚ar att andelen bland äldre med funktionsnedsättningar
(65-84 ˚ar) med regelbunden hjälp är mer än dubbelt s˚a stor som andelen med
regelbunden kommunal hemhjälp. De m˚aste s˚aledes f˚a hjälp av n˚agon annan. I 1994 ˚ars
undersökning framg˚ar att av de med regelbunden hjälp f˚ar mellan 27 och 57 procent hjälp
fr˚an kommunen med olika görom˚al, mellan 26 och 53 procent f˚ar hjälp av hemmavarande
maka/make och mellan 0 och 30 procent f˚ar hjälp av barn. (Tabell A2.5, tabellbilaga)
V˚aren 1992 genomfördes en Eurobarometer som inkluderade liknande fr˚agor. ˚Aret efter
replikerades den i Sverige. I den framgick att hälften av de med regelbunden hjälp fick
hjälp fr˚an kommunen, 32 procent fick hjälp av hemmavarande maka och 19 procent av
barn boende i egna hush˚all. Endast en liten minoritet, ca fyra procent, fick hjälp av barn
som de äldre delade hush˚all med.
Det är emellertid stor skillnad mellan äldre sammanboende och äldre ensamboende. Ej
ensamst˚aende med behov av hjälp f˚ar det till allra största delen av n˚agon annan medlem i
hush˚allet. Ensamst˚aende däremot med behov av hjälp f˚ar större delen av hjälpen fr˚an kommunen.
Släktingar bidrar dock ocks˚a med en betydande hjälp. För mer personliga görom˚al,
som toalettbesök, av- och p˚aklädning, st˚ar dock kommunen för 96 procent av hjälpinsatsen.
114
Enligt forskaren Lars Andersson utförs den informella anhörigv˚arden i större grad av
kvinnor än av män. Det är mellan tre och 20 g˚anger vanligare att hustrun hjälper sin man
med hush˚allsgörem˚alen än tvärtom och mellan 2,5 och 13 g˚anger vanligare att hustrun
hjälper sin man med olika fysiska behov än tvärtom. Hjälp fr˚an barnen utförs i större utsträckning
av döttrar än av söner. Särskilt för fysisk hjälp är detta uttalat. Det är exempelvis
nio g˚anger vanligare att dotter hjälper förälder att kliva ur sängen än att söner hjälper till
med det. 115
Kvinnorna ger s˚aledes b˚ade hjälp som anställda i den offentliga omsorgen och som
anhöriga.
2.5 De äldres välfärd
Hur har äldrepolitiken p˚averkat de äldres välfärd? För hundra ˚ar sedan innebar ˚alderdom
för en stor del av befolkningen fattigdom, d˚aliga bostäder och brist p˚a v˚ard och omsorg.
Det har förändrats dramatiskt. Majoriteten av dagens äldre är friska, har tillräckligt med
pengar för att överleva och bo bra. En stor del av de som behöver omsorg och v˚ard f˚ar
det ocks˚a genom den offentliga äldreomsorgen. Det är förvisso ytterst vanskligt att enbart
hänföra denna förbättring till den offentliga sektorns utbyggnad. I grunden handlar det ju
om att v˚art välst˚and är mycket större i dag.
112SOU 1977: 99, 177; Socialstyrelsen & SCB (1994a), 54.
113Szebehely (1994a).
114SCB (1993a), 90f, bilaga 1 tabell 7a, bilaga 2 tabell 10
115 Andersson (1995).