Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

I mitten av 1970-talet är situationen ˚anyo kraftigt förändrad. Kvinnornas deltagande
i arbetskraften har fortsatt öka i snabb takt. Mer än vartannat barn mellan 0 och 6 ˚ar
har nu en moder som förvärvsarbetar. Drygt 60 procent av de sammanboende kvinnorna
med förskolebarn och nästan 80 procent av de ensamst˚aende kvinnorna med barn i
förskole˚aldern förvärvsarbetar 1977. 39 procent av alla förskolebarn har en förälder hemma.
Samtidigt har den offentliga barnomsorgen byggts ut kraftigt. Först nu börjar vi
f˚a det moderna mönstret i barnomsorgen. 1977 f˚ar 48 procent av förskolebarnen med
förvärvsarbetande mödrar sin tillsyn i n˚agon form av kommunal barnomsorg. Var femte
barn är hemma med sin förälder, ungefär lika m˚anga har privat betald barnomsorg. 48 (Diagram
3.9)
I dag är den kvinnliga förvärvsfrekvensen ännu högre. Vi har f˚att en total
omvändelse jämfört med i början av 1940-talet. I dag förvärvsarbetar ungeför 80 procent
av sm˚abarnsmammorna, d˚a var drygt 80 procent av kvinnorna med förskolebarn ej
förvärvsarbetade. Det är s˚aledes inte förv˚anande att b˚ade antalet och andelen barn som p˚a
n˚agot sätt f˚ar sin tillsyn utom hemmet ökat kraftigt.
Av samtliga barn i ˚aldern 0 till 6 ˚ar var 1994 var cirka 40 procent hemma med n˚agon
av föräldrarna, 54 procent hade kommunal heldagsomsorg om vi ocks˚a räknar in den privat
organiserade men offentligt finansierade, 2 procent hade privat betald barnomsorg och 3
procent privat ej betalt barnomsorg. ( Tabellbilaga Tabell A3.1)
Räknar vi bort de föräldralediga blir omfattningen ännu större. Ser vi till de sammanboende
och faktiskt förvärvsarbetades situation 1994 visar det sig att drygt 70 procent av
barnen hade plats p˚a daghem eller i familjedaghem. Ungefär 4 procent hade privat betald
omsorg. 11 procent var hemma själv med barnen49 (Diagram 3.10)
Under 1980-talet byggs den kommunala barnomsorgen s˚aledes inte enbart ut i samma
takt som kvinnornas förvärvsarbete ökar, den byggs ut snabbare och tar därmed över den
privat betalda barnomsorgen. 1992 har den privat betalda barnomsorgens andel minskat
fr˚an 12 till 3 procent jämfört med 1977.
Även om förändringarna inte är s˚a stora s˚a fortsätter trenden mot allt mer formellt
organiserad och offentligt finansierad barnomsorg.
Under efterkrigstiden har s˚aledes följande tv˚a fenomen inträffat: allt fler
sm˚abarnsmödrar har börjat arbeta och deras barn har i allt större utsträckning f˚att sin omsorg
i offentligt finansierad och producerad verksamhet. Det är därför mer än vartannat barn
i Sverige som i dag tillbringar hela dagen i kommunal barnomsorg.
Förvärvsfrekvens och offentlig barnomsorg har s˚aledes ökat kraftigt. Sett som andel
av alla barnen är här sambandet mellan utbyggd barnomsorg och kvinnligt förvärvsarbete
mycket tydligt. Barnomsorgen har, som nämnts, ökat n˚agot mer än den kvinnliga
förvärvsfrekvensen. Den har därmed tagit över en del av de alternativa lösningarna. Om
vi till˚ater en bred definition p˚a privata lösningar (familj, släkt, piga, privat betald omsorg
eller välgörenhet) har dess omfattning sett till alla barn inte minskat s˚a radikalt änd˚a. Dristar
vi oss till att faktiskt ocks˚a räkna in privata (men offentligt subventionerade) daghem s˚a
var den privata omfattningen 1945 cirka 14 procent och 1994 12,5. 50
Jämför vi däremot med 1966 s˚a har de privata lösningarna inom barnomsorgen minskat
kraftigt. Under denna tid motsvarade barnen till förvärvsarbetande mödrar med n˚agon form
av privat lösning lite över 30 procent av samtliga förskolebarn. Utvecklingen kan s˚aledes
beskrivas som en kraftig ökning utav privata lösningar när den offentliga utbyggnaden inte
hängde med kvinnornas förvärvsfrekvens - för att sedan söka sig tillbaka till 1940-talets
48 SOU 1967: 39, 18f.
49 SCB (1981), 31, 35, 46.
50 SCB (1994b), 2ff.