Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Det ˚aret upphörde ocks˚a sambeskattningen av makar. Kvinnans inkomst lades inte
längre ovanp˚a mannens i skattehänseende. Inkomsten var hennes egen och hon betalade
den skatt hennes lön motsvarade.
I förskolelagen 1973 sl˚ar man s˚a fast att alla barn ska ha rätt till förskola i deltidsform
och att kommunerna m˚aste upprätta planer för utbyggnad av barnomsorgen.
I en proposition 1975 menar man att barnomsorgen 1985 ska var s˚a utbyggd att ”alla
ifr˚agavarande barn skall kunna erh˚alla plats i den kommunala barnomsorgen” och i
barnomsorgslagen 1976 uttalas kommunernas skyldighet att ”sörja för de barn som p˚a
grund av föräldrars förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omv˚ardnad [...]
f˚ar s˚adan omv˚ardnad, om ej behov tillgodoses p˚a annat sätt.” 30
1980 förs bestämmelserna in i socialtjänstlagen.
Efter barnstugeutredningen har det huvudsaklig intresset för barnomsorgen p˚a nationell
niv˚a handlat om hur behovstäckningen ska uppn˚as. 31 Det visade sig nämligen inte s˚a enkelt.
1975 var m˚alet full behovstäckning 1985. Det ˚aret uttalade riksdagen ˚anyo ambitionen
full behovstäckning, vilket man d˚a ännu inte uppn˚att, och att det skulle r˚ada för alla barn
över 1,5 ˚ar fr˚an och med 1991. Fr˚an och med januari 1995 har kravet p˚a kommunernas
skyldighet att bist˚a med barnomsorg till alla ytterligare skärpts.
I början av 1980-talet seglade däremot ett annan fr˚aga som berörde barnomsorgen upp.
Nämligen i vilken m˚an privata alternativ skulle ha rätt till statsbidrag. V˚aren 1982 klargörs
reglerna om statsbidrag ˚anyo, d˚a det heter att statsbidrag även lämnas till ”s˚adan barnomsorg
i daghem eller familjedaghem som driva av n˚agon annan än kommunen.” Redan n˚agon
m˚anad efter den socialdemokratiska regeringens tillträde hösten 1982 upphäver den nye socialministern,
Sten Andersson, lagen.
Ett ˚ar senare dyker den emellertid upp ˚anyo, men med ett förtydligande. Daghemmen
m˚aste drivas av en organisation eller annan sammanslutning och f˚ar inte drivas med vinstsyfte.
S˚aledes samma inriktning som p˚a 1940-talet. Redan ˚aret därp˚a ändras lagen ˚anyo. Nu
heter det att daghem kan f˚a statsbidrag om de drivs av föräldrar som gemensamt tar ansvar
för sina egna och andras barn (˚aret därp˚a görs förtydligandet kooperativ), eller av sammanslutning
med anknytning till ideell organisation, eller om den erbjuder en speciell pedagogik
eller arbetar p˚a andra liknande ideella grunder. Sedan händer ingenting förrän 1990
d˚a lagen b˚ade ytterligare vidgas och preciseras. Nu f˚ar ocks˚a s˚a kallade personalkooperativ
statsbidrag, samtidigt skrivs i klartext att aktiebolag inte kan f˚a statsbidrag. Dessutom
tillförs krav p˚a behörig personal och att avgifterna inte f˚ar vara högre än de kommunala.
Tv˚a ˚ar senare förändrar den borgerliga regeringens socialminister Bengt Westerberg
˚anyo lagen genom att ta bort alla begränsningar samtidigt som det stadgas att avgiften inte
”oskäligt” f˚ar överstiga den kommunala. Därmed hade han brutit en mellan 100- och 150-
˚arig tradition att barnomsorg inte ska drivas av vinstintressen. 32
3.3 Den offentliga barnomsorgen
Sett över l˚ang tid är barnomsorgen en enorm succéhistoria. Det torde inte r˚ada n˚agot tvivel
om att statsmakternas intentioner och statsbidragsstyrning p˚a det hela taget styrt barnomsorgen,
under varje period, i den riktning man eftersträvat. Barnomsorgen är ocks˚a ett exempel
p˚a hur l˚ang tid det tar att mobilisera resurser. Föst i dag 1995 börjar barnomsorgen
f˚a den omfattning man uttalade i 1972 ˚ars barnstugeutredning. För barnomsorgen har verkligen
växt.
Hur ser d˚a tillväxten ut i siffror?
30 Palme (1972).
31 SFS 1973: 1205M SFS 1976: 381; Prop 1975/76: 92.
32 Se t.ex SOU 1979: 57.