Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

som fostrade dem skulle de komma att utgöra ett hot mot samhällsordningen.
Problemet var emellertid inte enbart att de var potentiella oroshärdar. Landet behövde
en duglig arbetarstam. Barnens vildhet var s˚aledes inte bara ett hot mot lugnet utan
ocks˚a mot landets produktiva förm˚aga. En av de mer framträdande organisationerna,
Mjölkdropparna, menade s˚a att deras verksamhet handlade om att ”lämna ett godt material
till arbetsdugliga män och kvinnor”. 3
Som tur var fanns det inom pedagogiken en förträfflig lösning. Under det sena 1700talet
hade b˚ade inom filosofin och andra discipliner människans formbarhet och makt över
sitt eget liv börjat betonats. Människan var bildbar. Det här gällde inte minst barnen. Om
barnen kunde lyftas bort ur den fördärvliga miljö som höll dem instängda och nere i eländet
och i stället fick ledas och uppfostras av människor med den rätta kunskapen och sinnelaget,
det vill säga den burgna medelklassen, s˚a fanns en möjlighet att komma ˚at b˚ade hotet och
leva upp till behovet. Det var s˚aledes b˚ade för barnet och samhället bäst att rycka bort
barnet ur den skadliga miljön med rötterna. D˚a fanns goda förutsättningar att lyckas forma
det till en god människa (utan socialistiska sympatier f˚ar man anta). 4
Hur omfattande den filantropiska verksamheten verkligen var jämfört med samhällets
insatser är sv˚art att uppskatta. Fr˚agan är emellertid om den inte under denna tid faktiskt hade
större omfattning än de offentliga ˚atgärderna. I Stockholm fanns vid sekelskiftet drygt
200 välgörenhetsinrättningar för barn allena. Ser vi till de ekonomiska medel välgörenheten
hade till förfogande verkar det ocks˚a som om dess omfattning överstiger de kommunala insatserna.
1905 hade fromma stiftelser ett sammanlagt kapitalbelopp p˚a 256 miljoner kronor.
Utöver detta fanns fonder för fattigv˚ard, barnav˚ard och sjukv˚ard p˚a 34,5 miljoner kronor
med en ˚arlig utdelning p˚a 2,5 miljoner kronor. Till detta kom medel fr˚an privatpersoner och
andra välgörenhetsföreningar. L˚agt räknat torde det ˚arligen tillgängliga beloppet s˚aledes ha
legat p˚a mellan 2,5 och 20 miljoner kronor. Det kan jämföras med att fattigv˚ardens budget
i Stockholm omfattade cirka 3,5 miljoner kronor.
3.2.1 Rudimentära barnomsorgsformer
En liten del av den frivilliga verksamheten var direkt inriktad p˚a att ta hand om barnen
endast en del av dagen. Här finner vi de första initiativen till det vi idag betraktar som
barnomsorg. I själva verket introducerades samtliga i dag befintliga former under 1800talet:
omsorg om skolbarn efter skolans slut, omsorg om barn till arbetande föräldrar, pedagogiskt
inriktad förskoleverksamhet. Samtliga former skapades genom privata initiativ
som inspirerats av verksamheter i andra länder.
1836 startade överste Carl af Forsell landets första sm˚abarnskola i Stockholm. Idén
hade han hämtat fr˚an England och tanken var att arbetarnas barn skulle f˚a en fristad när
deras föräldrar var p˚a jobbet. I sm˚abarnskolan skulle barn mellan 2 och 7 ˚ar f˚a en tillflyktsort
men ocks˚a bibringas fostran och elementära kunskaper. Skolorna drevs av olika
välgörenhetsföreningar och var främst riktade till arbetarbarn, som om de var fattiga kunde
f˚a vara p˚a skolan utan n˚agon kostnad. I mitten av 1800-talet fanns sm˚abarnskolor i samtliga
stora städer och i flera bruksorter i Sverige.
Behovet av en skola för de mindre arbetarbarnen minskade emellertid i och med folkskolans
införande 1842. Sm˚abarnsskolorna kom förvisso att leva vidare fram till 1890-talet,
men de ersattes samtidigt av andra institutioner.
1854 öppnades den första s˚a kallade barnkrubban i Sverige, ocks˚a den i Stockholm,
ocks˚a den p˚a enskilt initiativ, men denna g˚ang fr˚an Kungsholmens församling. Barnkrubbornas
uttalade m˚al var att ta hand om de fattigas barn s˚a att föräldrarna kunde försörja
3 Henschen (1990), 88.
4 Se tex. Qvarsell (1993).