Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

samtidigt kraftigt. 89
En jämförelse mellan pensionärsundersökningens uppskattade utbyggnadsbehov och
det faktiska utfallet är ocks˚a belysande. Enligt pensionärsundersökningen behövde
äldreomsorgen byggas ut med i runda tal 38 procent. I stället minskade den med tre procent.
Jämfört med pensionärsundersökningens prognoser skulle det 1990 ha r˚adit ett behovsunderskott
p˚a cirka 180 000 äldre. 90
Tabell 2.2 Äldreomsorgens utveckling 1975-1990
1975 Behov 1990 enl PU75 1990 Differens 1990-skattade behov
Hemhjälp 328 500 431 000 302 449 -128 551
˚Alderdomshem 60 000 92 200 37 935 -54 265
Servicehus 12 000 31 600 41 722 +10 122
L˚angv˚ard 40 400 55 000 46 000 -9000
Summa 440 900 609 800 428 106 -181 694
Källor: SOU 1977: 99; Socialstyrelsen & SCB (1994a & 1994b)
Mellan 1990 och 1992 fortsatte minskningen. Marta Szebehely har beräknat hur
äldreomsorgens täckningsgrad förändrats mellan 1982 och 1992. Hennes slutsats är att
ett ”minskande antal gamla f˚ar idag hjälp fr˚an den formella sektorn; det har skett en
förskjutning fr˚an avlönad omsorg inom välfärdsstaten i riktning mot oavlönad omsorg inom
familjen.” 91
Det torde inre r˚ada n˚agot tvivel om att denna utvecklingen inte motsvarade de tidigare
uttalade m˚alsättningarna. De samlade effekterna av den minskade omfattningen av
äldreomsorgen är emellertid p˚a det hela taget okända. Likas˚a vet vi inte riktigt varför
minskningen ägt rum.
Utvecklingen har däremot uppmärksammats vid flera tillfällen. Det gemensamma draget
i kritiken är att avinstitutionaliseringen lett till en ökad belastning p˚a hemtjänsten, vilket
den inte f˚att tillräckliga resurser för att klara. I ställer har man tvingats minska omf˚anget
eller ge färre v˚ardtimmar till de mindre krävande. Hemtjänsten satsas allt mer p˚a en mindre
grupp mycket v˚ardkrävande äldre. Socialstyrelsen skriver aprop˚a detta:
”Servicehusens roll har blivit en helt annan än som var tänkt. Behovet av särskilt boende
är s˚a stort att det mest är gamla och sjuka som flyttar in. Medel˚aldern har blivit allt högre
och alltfler behöver omfattande omsorg och v˚ard.” 92
Färre platser p˚a ˚alderdomshem och inom l˚angv˚arden samt nedskärningen av psykiatrin
under hela 1980-talet har s˚aledes dykt upp i hemtjänstens siffror. Den utökning av hemtjänsten
som äldreberedningen ans˚ag var nödvändig för att möta det ökade omsorgbehovet
när institutionsplatserna minskade har inte ägt rum i tillräcklig omfattning. (Se tabell A2.1
och A2.2 i tabellbilaga)
Sett i efterhand kan man tala om tre perioder i äldreomsorgens moderna politiska historia.
Period ett (1946-1964) karaktäriseras av att vissa grunddrag i äldreomsorgens utseende
formas. Samhället tar p˚a sig ansvaret inte bara för äldres försörjning och boende utan ocks˚a
den omsorg de behöver för att klara sig. Omsorgen ska inrikta sig p˚a människors behov och
inte styras av var och ens pl˚anbok. Den ska vara öppen för alla och regleras och finansieras
av offentliga organ. Även själva utförandet läggs redan p˚a denna tid i huvudsak p˚a offentliga
organ. Perioden präglas ocks˚a av en viss villr˚adighet eller öppenhet inför, mer konkret,
vilka former äldreomsorgen ska ta, om det ska handla om ˚alderdomshem eller hemtjänst.
89 SOU 1977: 99, 35, 81; SCB (1993a), 157; Socialstyrelsen & SCB (1994a), 51f.
90 Enligt pu skulle 1990 antalet 65+ vara 1 471 000 och 85+ 141 000.
91 Szebehely (1995), 33.
92 Socialstyrelsen & SCB (1994a), 70.