Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Kapitel 1
INLEDNING
Fr˚agan vem som ska ta hand om barnen och vem som ska hjälpa de äldre när de inte längre
klarar sig helt p˚a egen hand är utan tvivel evig. Visserligen har svaret med bedövande entonighet
varit att det ska kvinnorna göra - inom hemmets väggar. Men bara för att svaret
nästan jämnt blivit ett och det samma blir inte själva fr˚agan mindre brännande. Kan omsorgen
skötas p˚a n˚agot annat sätt?
1994 fick över hälften av barnen i ˚aldrarna 0 till 6 ˚ar en väsentlig del av sin omsorg
utanför hemmets väggar i Sverige. 54 procent hade detta ˚ar plats i offentligt finansierad
och till största delen även offentligt producerad barnomsorg. Samma ˚ar fick nästan var
femte pensionär (över 65 ˚ar) n˚agon form av offentligt organiserad omsorg.
Genom v˚art sätt att organisera delar av omsorgen om barn och äldre har vi s˚aledes
givit ett n˚agot annat svar än det vanliga p˚a den inledande fr˚agan. Omsorg kan ocks˚a ges i
formella organisationer utanför hemmet.
Men ocks˚a här inställer sig n˚agra fr˚agor. Hur ska dessa formella organisationer se ut?
Vem ska ha ansvar för dem? Till vilka ska de rikta sig? Inte heller dessa är n˚agra nya
problem. Sedan l˚ang tid tillbaka har samhället tvingats ta ställning till hur det ska lösa
omsorgen för äldre utan ekonomiska resurser och anhöriga eller barn utan föräldrar eller
vars mamma och pappa är för fattiga för att kunna ta hand om de egna barnen. Ibland har
lösningen varit olika former av omsorg utanför hemmet. Även bemedlade familjer och äldre
har av olika skäl haft behov av att lösa olika former av omsorg utanför hemmets ramar.
Även ur det perspektivet är v˚ar nuvarande lösning tämligen unik, b˚ade historiskt och
jämfört med andra länder. För det första vänder sig den formellt organiserade omsorgen
till alla behövande. Den är inte avsedd för vissa marginella grupper som inte kan lösa sina
omsorgsbehov p˚a andra sätt. För det andra omfattar den, vilket följer p˚a det första, väldigt
m˚anga. Den är stor. För det tredje är huvuddelen av den formellt organiserade barn- och
äldreomsorgen inte bara styrd och finansierad av v˚ar politiska demokrati, själva ”produktionen”
utförs ocks˚a i offentlig regi. Den köps och säljs inte p˚a en marknad. Ges inte som
n˚adeg˚ava av olika frivilligorganisationer. Produceras inte, mer än i liten utsträckning, av
varken vinstdrivna bolag eller ideella organisationer.
Varför har vi gjort p˚a detta sätt? Vad har det betytt för omsorgen om barnen, de äldre
och inte minst - för kvinnorna? Jag ska försöka ge n˚agra svar p˚a dessa fr˚agor.
Ett bra sätt att först˚a det är, menar jag, att historiskt skildra den offentliga barnoch
äldreomsorgens framväxt i Sverige. Hur har den faktiska organiseringen av barnoch
äldreomsorgen sett ut? Vilka är motiven bakom de reformer som gjorde barn- och
äldreomsorg till en integrerad del av välfärdsstaten? Vilka problem var det man ställdes
inför, vilka lösningar var möjliga? ˚Atminstone under 1900-talet har man, öppet eller dolt,
tagit ställning till huruvida omsorgen bör utföras i familjen, köpas p˚a en marknad, finansieras
av det offentliga men utföras av n˚agon annan eller rentav produceras av det offentliga
5