Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

talet ökade personalens arbetstider, utbildningsniv˚an höjdes och personalens ˚alder sjönk. I
slutet av 1980-talet arbetade 19 procent heltid, 26 procent var över 50 ˚ar och varannan hade
n˚agon form av utbildning för yrket. 5
Fortfarande ˚aterst˚ar dock m˚anga likheter. Det är ännu ett utpräglat kvinnoyrke. 1988
var 95 procent av personalen i äldreomsorgen kvinnor. Jämfört b˚ade med arbetsmarknaden
i sin helhet och offentliga sektorn är äldreomsorgspersonalen över lag äldre. Där arbetar
en större andel medel˚alders än inom andra yrken. I slutet av 1980-talet hade fortfarande
hälften av personalen enbart folkskole- eller grundskoleutbildning, att jämföra med 25
procent inom offentliga sektorn. Trots ökad utbildningsniv˚a hade inte mer än en femtedel
av personalen n˚agon längre gymnasie- eller högskoleutbildning inriktad p˚a arbete med
äldre och handikappade. 6 Att arbeta inom äldreomsorgen innebär fortfarande l˚ag lön. Medellönen
för kvinnor inom äldreomsorgen var 1991 12 000 kronor, för v˚ardbiträden var den
11 840 kronor. Det är inte m˚anga yrken som har lägre lön. 7
Dessa villkor berör en stor grupp kvinnor. Äldreomsorgen tillhör ett av Sveriges största
yrken.
Ser vi till hemtjänsten arbetade 5 200 personer som hemsamariter 1956. 10 ˚ar senare
arbetade 28 600. Och ytterligare 10 ˚ar senare 72 800 personer. 1986, som är det sista
˚aret vi har separata uppgifter över hemtjänstens personal, arbetade 75 800 personer som
v˚ardbiträden. Mellan 1976 och 1986 ökade däremot antalet arbetade timmar kraftigt, fr˚an
45 miljoner till 79 miljoner.
Ser vi till b˚ade den öppna och slutna kommunala äldreomsorgen ökade antalet yrkesverksamma
med omkring 108 000 mellan 1962 och 1991, fr˚an 22 000 till 130 000 anställda.
Drygt 100 000 kvinnor fick s˚aledes arbete inom äldreomsorgen genom dessa utbyggnad. 8
(Diagram 4.1)
4.2.2 Barnomsorgen
Barnomsorgen har en annan historia. Redan 1897 startades det första seminariet för barnträdg˚ardslärarrinnor.
Till deras anställningsvillkor var tidigt kopplat olika sociala förm˚aner.
Barnträdg˚ardslärarinnorna skulle vara unga. Exempelvis fick man 1956 inte vara äldre än
30 ˚ar för att komma in p˚a förskoleseminariet. Redan i de första statliga utredningar läggs
ocks˚a ambitionen fast vad gäller personalens utbildning. De ska i möjligaste m˚an vara
förskolelärare.
Traditionen har ocks˚a här h˚allit i sig. 1992 hade 54 procent av barnomsorgspersonalen
en eftergymnasial utbildning med inriktning mot barn. Knappt fyra procent av personalen
var utan utbildning med inriktning mot barn. Resten hade n˚agon form av gymnasieutbildning
för barnav˚ard. 9 ˚Aldersprofilen inom barnomsorgen är ocks˚a ännu l˚ag. Nästan 70
procent av personalen inom barnomsorgen är under 39 ˚ar. 10
Nu är emellertid inte denna bild helt sann. Under 1960-talet började ju kommunal
barnomsorg ocks˚a bedrivas i form av familjedaghem. För dessa har arbetsvillkoren och utbildningsniv˚an
sett väldigt annorlunda ut. Precis som inom äldreomsorgen använde man sig
här av kvinnor som inte sökt sig ut i arbetskraften men som ville tjäna en extra hacka. Fram
till 1966 betalade dagbarnv˚ardarna ingen skatt p˚a sin ersättning fr˚an kommunen. N˚agra sociala
rättigheter var heller inte kopplade till ”yrket”, varken semester, pensionspoäng eller
5Citerat ur Szebehely (1995), 59.
6Szebehely (1995), 61f.
7SCB (1992b), 14f, 55-76.
8SCB (1993c), 56f.
9SOU 1964: 5, 108; SOU 1977: 99, bilaga A, 58, 67; Socialstyrelsen & SCB (1994b), 39.
10 Socialstyrelsen & SCB (1994b), 28.