Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

själv.
P˚a s˚a sätt kan vi f˚a en först˚aelse för varför vi har en omfattande offentlig barn- och
äldreomsorg i Sverige. Vi kan ocks˚a, vilket jag överl˚ater ˚at läsaren, försöka värdera om
motiven fortfarande har bärkraft.
Ett sätt att bedöma huruvida omsorgen b˚ade lever upp till de offentliga m˚al och motiv
som finns angivana och de krav man kan ställa p˚a omsorgen som användare är att helt enkelt
se hur den är organiserad just nu, vilka den n˚ar, hur mycket den kostar och inte minst om
den är uppskattad eller ej. Ocks˚a det försöker vi oss p˚a här.
Omsorgen berör inte enbart dem den direkt riktar sig till - det vill säga barnen och de
äldre - utan i mycket hög grad kvinnorna. Hur har kvinnornas livssituation p˚averkats av
att omsorgen om barn och äldre inte längre enbart är en sysselsättning för kvinnor i det
egna hemmet eller i föräldrarnas hem? Boken avslutas med en diskussion av hur man kan
besvara denna fr˚aga.
Den historiska skildringen av barn- och äldreomsorgen utförs i tv˚a separata avsnitt.
Mest av praktiska skäl för att inte läsaren ska behöva villa bort sig, men ocks˚a för att
kunna lyfta fram de unika särdragen. Samtidigt är det utan tvekan s˚a att ungefär samma
fr˚ageställningar gjort sig gällande inom s˚aväl barn- som äldreomsorgen. Ocks˚a de bredare
underliggande samhälleliga förutsättningarna g˚ar igen. N˚agra av dessa är viktiga som
bakgrund till den övriga skildringen. Därför att de kan förklara varför just de offentliga
lösningarna faktiskt inte framstod som särskilt problematiska.
1. Kyrkan har sedan Gustav Vasas reduktion varit underordnad kronans ekonomiska,
politiska och sociala ambitioner. Fram till 1800-talets begynnelse hade man visserligen det
huvudsakliga ansvaret för fattigv˚arden, men genom 1847 ˚ars lag fr˚antogs man detta. N˚agon
mer utbredd alternativ omsorg och v˚ard har kyrkan inte byggt upp. Därvidlag torde även
bristen p˚a rivaliserande trossamfund och etniska grupper ha bidragit genom att behovet av
alternativa livsformslösningar i det lokala samhället inte framstod som viktiga för att bevara
den egna identiteten.
2. Svensk föreningsliv, b˚ade den tidiga välgörenheten, filantropin och de stora
folkrörelserna, har i huvudsak fungerat som mobiliserare av intresse kring olika i den offentliga
sfären fr˚anvarande fr˚agor. Mobiliseringen har primärt riktats mot att fr˚agorna ska
f˚a sin legitima plats i den nationella politiken. Det har man gjort genom att verka som
förebilder, genom p˚averkan och ibland genom att komplettera den offentligt förda politiken.
1
3. Sverige har en l˚ang tradition av samspel mellan staten och ett lokalt rudimentärt
självstyre, där staten reglerade och bönderna löste omsorgens och försörjningens
sv˚arigheter, b˚ade privat och ”offentligt”, i huvudsak genom s˚a kallade naturalösningar.
4. Industrialiseringen kom sent till Sverige, men gick sedan väldigt fort. När arbetarklassen
började växa i styrka var Sverige fortfarande i huvudsak ett agrart präglat land.
Överg˚angen fr˚an ett bondesamhälle till ett industrisamhälle kom därmed att ske utan att
n˚agon större borgar- eller medelklass hann växa fram. 2 Deras privata och penningekonomiska
lösningar p˚a försörjning och omv˚ardnad hade därmed inget större omf˚ang efter
sekelskiftet. De var, med andra ord, inga dominerande exempel.
5. Sverige har haft en exempellöst stark arbetarrörelse, där den fackliga och politiska
grenen samarbetat intensiv. Allt sedan socialdemokratin p˚a 1920-talet började intressera sig
för socialpolitik har man varit den dominerande samhällskraften när det gäller att formulera
1 Qvarsell (1993), 223, 236; se även Micheletti (1994) som gentemot sin egen tes om statlig kolonialisering
av det civila samhället i sin historiska genomg˚ang mycket tydligt visar detta drag fr˚an
folkrörelsernas sida.
2 Se fra Therborn (1989).