Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Vad har d˚a hänt under de senaste 20 ˚aren? 1975 fick uppskattningsvis 180 000 äldre
över 67 ˚ar hemhjälp i sitt ordinarie boende. Cirka 23 000 hush˚all fick hemhjälp i n˚agon
form av institutionaliserat äldreboende. Samma ˚ar bodde i runda tal 156 000 äldre inom
särskilda boende former, det vill säga, pensionärshem, servicebostäder, l˚angtidssjukv˚ard
och sjukhem. Total sett hade s˚aledes nästan var fjärde äldre n˚agon form av offentlig omsorg
och v˚ard. 1994 hade knappt var femte äldre tillg˚ang till offentlig äldreomsorg. Andelen
äldre med offentlig omsorg och v˚ard har s˚aledes minskat ordentligt under de 20 ˚ar vi här
kan överblicka.
Minskningstakten tycks dock ha planat ut. Äldreomsorgen var ungefär lika omfattande
1994 som 1992.
Tabell 2.6 Äldreomsorgen omfattning 1975 och 1994, procent.
1975 1994
Hemhjälp i ordinärt boende 14,4 9,4
Särskilda boendeformer 12,5 8,3
Totalt 26,9 17,7
Färdtjänst 11,8 24
Källor: SOU 1977:99, bilaga A; Socialstyrelsen (1995a). Mätt en vecka i januari eller
februari 1975, samt 31/12 1994.
2.4.6 Nya driftsformer
M˚anga av de former av äldreomsorgen som i dag b˚ade regleras, finansieras och drivs offentligt
har, som jag tidigare visat, sitt ursprung i olika initiativ fr˚an frivilligorganisationer. Modellen
för ˚alderdomshemmen hämtades i stor utsträckning fr˚an s˚a kallade pauvre honteux
där ˚alderskröpliga före detta rika kunde f˚a b˚ade husrum och en rudimentär form av v˚ard.
Den ideologiska kampen för fattigstugornas omvandling till ˚alderdomshem fördes ocks˚a
fr˚an början av en frivilligt organiserad opinionsrörelse. Även hjälp i hemmen startades fr˚an
början av olika frivilligorganisationer. Hjälpen var i första hand riktad till obemedlade som
inte hade r˚ad att betala en egen hemhjälp.
Under l˚ang tid hölls fr˚agan om i vilken regi själva produktionen skulle utföras principiellt
öppen, ˚atminstone vad gäller hemhjälp för gamla. I 1964 ˚ar utredning om statsbidrag
menade man att det ur bidragssynpunkt var likgiltigt vem som utförde hemhjälpsinsatsen
s˚a länge ”verksamheten st˚ar öppen för alla”. I praktiken kom den formellt organiserade
äldreomsorgen emellertid nästan uteslutande att drivas av kommunerna. N˚agon stark motkraft
fr˚an de olika frivilligorganisationerna tycks inte ha funnits. I stället är mönstret det
omvända. När man f˚att ekonomiska och organisatoriska problem har man vänt sig till det
offentliga för att kommunen ska ta över. Först 1983 försvinner möjligheten att ge statsbidrag
till enskilda sammanslutningar. 104
I liten skala har dock en privat organiserad äldrev˚ard med rötter i pauvre honteux levt
vidare. I början av 1990-talet fanns ungefär 270 enskilda v˚ardhem som drevs av stiftelser,
privatpersoner eller andra. 105 Det finns s˚aledes en mindre andel av de äldre som har privat
betald hjälp. Av de som i den s˚a kallade Europbarometern svarade att de erhöll regelbunden
hjälp uppgav sju procent att denna var privat betald hjälp. Det motsvarar i runda tal mellan
tv˚a och tre procent av hela den äldre befolkningen. En litet minoritet köper s˚aledes sin
äldreomsorg med privata medel. 106
Äldreomsorg driven i affärssyfte har vi knappast alls n˚agon erfarenhet av i Sverige. Sedan
början av 1990-talet har emellertid möjligheterna för företag att bedriva äldreomsorg
104 SOU 1964: 5, 117; SFS 1964: 427; SFS 1983: 944.
105 Socialstyrelsen & SCB (1994a), 70.
106 Andersson (1995); SCB (1993a), bilaga 1 tabell 1, tabell7a.