Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

1964 1970 1992
I arbetskraften 180 800 304 200 480 400
Sysselsatta 143 000 242 600 298 800
Fr˚anvarande 22 200 54 900 159 700
Arbetslösa 5600 6600 21 900
Utanför arbetskraften 329 200 307 900 89 600
Summa 510 00 612 100 570 000
Verkligt sysselsatta 143 00 242 600 298 800
Personal i förskolebarnomsorgen (Ca)* 2000 8000 70 000
* ˚Arsarbetarre för daghem och deltidplats. Antalet ˚arsarbetare för familjedaghem är
ytterst sv˚ar att beräkna. 1994 arbetade cirka 22 000 som dagbarnv˚ardare för b˚ade
förskolebarn och skolbarn. I slutet av 1960-talet fanns 6000 kommunal anställda dagbarnv˚ardare.
Källor: SCB (1973a, 1973b, 1993f); SOU 1967: 8; 1972: 27; Socialstyrelsen (1995c).
Nu är det här inte helt rättvist. Ocks˚a inom barnomsorgen är personalen fr˚anvarande.
Den har ung arbetskraft och m˚anga är föräldralediga.
Dessutom är det inte säker att det här är rätt sätt att räkna p˚a. Innan kvinnor f˚ar barn
arbetar de i lika stor utsträckning som männen. Räknar vi bort kvinnorna med barn under
7 ˚ar är inte mer än knappt fem procent av kvinnorna fr˚anvarande fr˚an arbetet. När
sm˚abarnskvinnornas barn blir större börjar kvinnorna ˚anyo att arbeta. Först deltid och sedan
allt längre. Skulle de kunnat göra det om det inte fanns barnomsorg? Poängen jag är
ute efter är denna: genom arbetsrättslagar, föräldraledighet och barnomsorg kan kvinnorna
beh˚alla sin kontakt med arbetsmarknaden. Därför kan de ocks˚a ta upp sitt jobb efter hemmavaron
med barn. Därför bör man kanske räkna de anställdas insats inom barnomsorgen
som större än den statiska tvärsnittsbilden ger. En mängd kvinnor kan arbeta efter det att
barnen blivit större tack vare att barntiden inte innebar kapitalförstöring.
Ser vi barnomsorgen ur det perspektivet ”frigör” den mycket fler kvinnor än de som för
tillfället har sm˚a barn och samtidigt förvärvsarbetar. N˚agra exakta siffror p˚a detta är sv˚art
att ge.
Ännu sv˚arare är det med äldreomsorgen eftersom vi inte vet i vilken omfattning kvinnor
skulle v˚arda de äldre om inte äldreomsorgen fanns. Ocks˚a här kan vi emellertid ˚atminstone
illustrera utvecklingen. L˚at oss, vilket inte är orimligt, anta att de som tar hand om de äldre
är kvinnor n˚agonstans mellan 55 och 65 ˚ar. 1960 var, enligt folk- och bostadsräkningen,
119 000 i dessa ˚aldrar sysselsatta, 1970 168 000 i och 1986 277 000. Under samma period
ökade antalet anställda i hemtjänsten med 64 000 personer och antalet hjälpta ˚aldringar fr˚an
cirka 70 000 till 277 000, allts˚a med 207 000 personer. 64 000 fler i äldreomsorgen skulle,
om vi h˚arddrar exemplet, ha frigjort 158 000 för arbete.
Tabell 4.2 Hemtjänsten och äldre kvinnors sysselsättning
1960 1986 Ökning
Personal i hemtjänsten 11 500 75 800 64 300
Hjälpta äldre 70 000 277 000 207 000
Sysselsatta kvinnor 55-64 ˚ar 119 000 277 000 158 000
Källor: SCB (1974); SOU 1977 99, bilaga A; Socialstyrelsens & Statistiska centralbyr˚an
(1994b); SCB (1989b).
Det verkar allts˚a, trots viss osäkerhet, som om utbyggnaden av barn- och äldreomsorgen
inte bara fört med sig fler kvinnliga anställda inom omsorgerna utan ocks˚a möjliggjort för
fler kvinnor att arbeta med annat. Ocks˚a p˚a en mer övergripande niv˚a är sambandet mellan
utbyggd offentlig sektorn och antalet kvinnor i arbetskraften tydlig. (Diagram 4.3) Mellan