Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

offentliga tjänsters fördelningsprofil egentligen ser ut. Hur sl˚ar subventionen och hur ska
man betrakta den? Man skulle kunna mäta det hela p˚a tv˚a sätt.
˚A ena sidan kan man fr˚aga vilket kontant värde tjänsterna motsvarar och hur den
fördelas mellan olika sociala grupper. I en studie av sociologen Johan Fritzell framg˚ar
att alla sociala grupper utom okvalificerade arbetare f˚ar en lika stor subvention genom
barnomsorgen.
˚A andra sidan bör subventionen ställas i relation till inkomsten. Om olika inkomstgrupper
betalar olika mycket i skatt men f˚ar ut en klumpsumma som inte skiljer sig mellan
de olika grupperna har i själva verket en omfördelning ägt rum. Ställer vi barnomsorgssubventionen
i relation till de olika sociala gruppernas disponibla inkomster s˚a ser vi att
barnomsorgen i själva verket är progressivt omfördelande, med undantag för okvalificerad
arbetare som hamnar p˚a samma niv˚a som tjänstemän p˚a mellanniv˚a. Kvalificerade arbetare
f˚ar s˚aledes ett större procentuellt tillskott till sin ekonomi genom barnomsorgssubventionen
är högre tjänstemän f˚ar. 62 Barnomsorgen är sett ur detta perspektiv mer värd för arbetaren
än tjänstemannen därför att det skulle vara en större börda för arbetaren än tjänstemannen
om motsvarande belopp skulle betalas själv. (Tabellbilaga Tabell A3.2)
3.4 Hur uppskattad är barnomsorgen?
Barnomsorgen har byggts ut ännu kraftigare än äldreomsorgen. Precis som inom
äldreomsorgen är det en liten minoritet som vid behov av omsorg utanför hemmets väggar
f˚ar den i n˚agot annat än offentligt organiserad barnomsorg.
Sett till befolkningen i sin helhet är emellertid stödet för den offentliga barnomsorgen
inte lika omfattande som stödet för offentlig äldreomsorg. 1992 ans˚ag 32 procent att stödet
till barnfamiljerna borde öka och 48 procent att kommunerna var bäst skickade att bedriva
barnomsorg. 63
Det n˚agot lägre stödet för barnomsorg beror dock till stor del p˚a att de äldre i befolkningen
inte uppskattar stöd till barn lika mycket som de yngre i befolkningen. Deras stöd
har dessutom minskat över tid medan däremot de yngres stöd för offentliga äldrepolitik
ökat.
För ser man till den berörda gruppen torde p˚a det hela taget inte r˚ada n˚agot tvivel
om att utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen är en efterlängtad utveckling fr˚an
föräldrarnas sida. Sedan man började fr˚aga om vilken barnomsorg som efterfr˚agades n˚agon
g˚ang i slutet av 1940-talet har daghemmen legat i topp. 1994 finns det ingen annan barnomsorgsform,
inberäknat mamma hemma, privat dagmamma och privata daghem, där s˚a f˚a vill
byta till n˚agon annan barnomsorgsform. (Tabellbilaga Tabell A3.3)
Det är, som sagt, sv˚art att inte se den offentliga barnomsorgen i Sverige som en stor
framg˚ang. Den är nära nog behovstäckande, den har en fördelningspolitiskt tilltalande profil,
den kostar visserligen en hel del men har änd˚a inte per plats blivit dyrare än den var
p˚a 1950-talet. Det är till de offentliga daghemmen som majoriteten av sm˚abarnsföräldrarna
med behov av daglig omsorg om sina barn vänder sig.
Barnomomsorgen har fr˚an början varit riktad b˚ade till barnen och till mödrarna. Till
barnen b˚ade genom sitt pedagogiska inneh˚all och genom att möjliggöra bättre ekonomiska
resurser för familjen. I dag skulle väl de flesta säga att det är klart barnomsorg är en lika
stor tillg˚ang för fäderna som för mödrarna. Och viss, s˚a är det. Men det är trots allt b˚ade ett
62I diagrammet jämförs relationen mellan kort deltid och barnomsorg för LO-, TCO- och
SACO/SR-kvinnor 1982 och 1992.
63Ds 1994: 86. Beloppen berör hela den sociala gruppen och inte enbart barnföräldrar. Räknat
p˚a dessa är subventionen större och motsvarar i runda tal 15 procent av den jämförbara disponibla
inkomsten.