Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Under period tv˚a (1964-1977/82) konsolideras den offentliga äldreomsorgen. De äldres
rätt till äldreomsorg stärks och man väljer definitivt linjen att äldre i första hand bör f˚a v˚ard
i hemmet. Utvecklingen under denna tid präglas av en god samstämmighet mellan uttalade
m˚al och utvecklingen i verkligheten. Allt fler f˚ar äldreomsorg och även andra grupper än arbetare
f˚ar del av den offentliga äldreomsorgen. I mitten av 1970-talet har, p˚a det hela taget,
intentionerna bakom den moderna äldreomsorgspolitiken förverkligats. Äldreomsorgen har
byggts ut kraftigt och kan betraktas som en medborgerlig rättighet.
Under period tre (ca 1980-) präglas utvecklingen av motstridiga tendenser. Jämför man
med läget i Sverige under 1940- och 1950-talet st˚ar den offentliga äldreomsorgen fortfarande
stark, b˚ade till offentlig reglering, finansiering och omfattning. Samtidigt tvingas man
konstatera att glappet mellan uttalade ambitioner och verkligheten börjar bli större. ˚A ena
sidan har den enskildes rättigheter stärkts och ambitionen att de äldre ska kunna leva ett
normalt liv aldrig varit större. Ingen uppluckring bakom principerna att den offentliga omsorgen
ska styras av de äldres behov har ägt rum. ˚A andra sidan minskar äldreomsorgens
omfattning. Och det verkar som det främst är grupper som har sv˚arare att hävda sina intressen
som drabbas av detta.
Hemhjälpsminskningen har drabbat kvinnor mer än män, och arbetare mer än
tjänstemän. I slutet av 1980 har en större andel före detta tjänstemän än för detta arbetare
kommunal hjälp. Därmed torde man kunna säga att en minskning av fördelning
efter behov ägt rum: arbetare har nämligen sämre hälsa än tjänstemän. Detta trots en
striktare behovsfördelning. 93 Äldreforskaren Marta Szebehely menar att den striktare behovsbedömningen
tar ”karaktär av förhandling, där de som är väl informerade om sina
rättigheter har lättare att f˚a hjälp.” 94
Hur ser de äldres situation ut i Sverige i dag om vi betraktar den ur ett tvärsnitt?
2.4 Välfärdsstaten och de gamla - äldreomsorgen i dag
De flesta dragen i den offentliga äldrepolitiken har redan framg˚att av den historiska skildringen.
De äldres försörjning har lösts genom ett offentligt pensionssystem. Detta best˚ar av
tv˚a delar. Dels folkpensionen som utg˚ar till alla svenska medborgare med ett enhetligt belopp,
dels en Allmän tjänstepension som utg˚ar till alla som varit yrkesverksamma och som
st˚ar i relation till antalet arbetade ˚ar samt inkomstniv˚a. Vid sidan av detta finns ett utvecklat
tilläggspensionssystem som arbetsmarknadens parter förhandlar fram. Helt privata
pensionsförsäkringar upptar ännu en mycket liten del av de äldres inkomster.
De äldres bostadssituation ing˚ar p˚a det hela taget i den allmänna bostadspolitiken. Pensionen
ska täcka ett gott boende. Till pensionen är kopplat ett statligt bostadstillägg för
pensionärer med l˚aga inkomster.
Det offentliga har ett nästintill totalt ansvar för den formellt organiserade v˚arden och
omsorgen om de äldre.
Den offentliga äldrev˚arden- och omsorgen regleras i tv˚a ramlagar: hälso- och
sjukv˚ardslagen och socialtjänstlagen. Där betonas medborgarnas rätt till v˚ard och omsorg
vid behov, samt att v˚arden och omsorgen ska fördelas jämlikt. Staten bidrar med, numera,
generella statsbidrag till kommun och landsting, som är huvudmän för omsorgen respektive
sjukv˚arden. Kommuner och landsting har dessutom egen beskattningsrätt. Sedan
1992 har kommunerna tagit över en del av landstingens ansvarsomr˚ade vad gäller sjukhem
och l˚angv˚ard för de äldre. Det p˚ag˚ar ocks˚a experiment att överföra även ansvaret för
primärv˚arden (öppen sjukv˚ard) till kommunerna.
93 Szebehely (1995), 35ff.
94 Szebehely (1995), 35ff.