Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

Privata daghem har ocks˚a kommit att fungera som ett alternativ vid nedskärningar inom
den kommunala barnomsorgen. Genom privata daghem kan man, via högre avgifter,
eget deltagande och kortare öppentider upprätth˚alla kvaliteten p˚a barnomsorgen. Denna
möjlighet har, som vi ser, främst utnyttjats av tjänstemannafamiljer. Kort uttryckt har de offentliga
subventionerna av privata daghem främst tillfallit välbeställda och högutbildade. 59
Hur st˚ar sig d˚a teorin om att reglering och ransonering leder till att medelklassen i högre
grad än arbetare kan f˚a sin behov tillfredsställda? Ja, fram till 1960-talet när ransoneringen
verkligen var stenh˚ard finns inga belägg för p˚ast˚aendet. Snarast det omvända. Arbetare i
den h˚art ransonerade barnomsorgen var snarast överrepresenterade. Under de senare ˚aren
har vi ocks˚a, vill jag mena, f˚att tydliga belägg för att marknadsliknande styrmekanismer
klart gynnar medelklassen.
Faktum kvarst˚a. Under en intensiv utbyggnadsperiod, d˚a barnomsorgens omfattning
växte med drygt 1660 procent, missgynnades arbetare. Utbyggnad i sig är s˚aledes inte nog.
Men varför missgynnades de?
Fler svar än att det skulle bero p˚a ransoneringen har getts. En del orimliga, andra mer
rimliga. Till de mer rimliga hör förklaringen att daghemsavgiften är en större börda för
arbetarfamiljer än medelklassfamiljer och att man därför valt att lösa omsorgen p˚a annat
sätt. Helt självklar är emellertid inte heller denna förklaring om man ser den ur ett historiskt
perspektiv. Under den tid arbetarebarn var överrepresenterade p˚a daghemmen var
nämligen avgiftens andel av barnomsorgens kostnad större. P˚a 1940-talet och 1960-talet utgjorde
avgiften runt 17 procent av de totala kostnaderna. Under den period arbetarbarnens
representativitet minskade minskade ocks˚a avgifternas andel ner till omkring 10 procent.
Nu kan förvisso daghemstaxornas utseende ha förändrats under tiden. Traditionellt har
daghemsavgifterna varit kraftigt differentierade efter föräldrarnas inkomst. S˚a är fortfarande
fallet. Har differentieringen ändrat utseende till medelklassens fördel? Det är sv˚art att
avgöra. Men p˚a 1950-talet upptog avgiften, s˚a vitt vi kan bedöma, en större andel av en
arbetarfamiljs inkomst än den gör nu. Änd˚a var de i majoritet p˚a daghemmen.
Helt g˚ar det däremot inte att utesluta att botten satts högre upp i dag s˚a att personer med
l˚aga inkomster tvingas betala en högre avgift. Detta torde främst beröra ensamst˚aende, vilka
vi ju vet ökade sitt daghemsdeltagande under 1980-talet. En viss inverkan torde det dock
ha kunnat haft att flera kommuner övergick till enhetstaxor under 1970- och 1980-talet.
Dessa sätter tröskeln högre för l˚aginkomsttagare och lägre för höginkomsttagare. Under
slutet av 1980-talet började allt fler överge det systemet. Samtidigt förbättrades arbetarnas
representation.
N˚agra andra förklaringar är mer rimliga. En större andel bland arbetare har oregelbundna
arbetstider. Den kommunala barnomsorgen har i liten utsträckning varit anpassad efter
det. Därmed har den inte kunnat täcka arbetarfamiljernas behov. Dessutom arbetar en större
andel kvinnor i arbetarklassen kortare deltid. Daghemmen var fr˚an början tänkt enbart för
heldagsomsorg. B˚ade statsbidrag och avgifter var länge konstruerade efter denna norm.
Familjer som inte behövde full barnomsorg diskvalificerades därmed. Kommunerna ville
inte ha korttidsbarn eftersom det drog ner statsbidragen och familjerna undvek barnomsorg
därför att avgiften blev s˚a hög ställd i relation till kvinnans lön. I slutet av 1980-talet lades
statsbidragssystemen om och i m˚anga kommuner har man infört flexiblare avgifter.
Dessa senare resonemang, tillsammans med nästan full behovstäckning, förklarar
förmodligen en hel del av den tidigare kraftiga och den under senare ˚ar minskade underrepresentationen.
Det finns emellertid en förklaring som nästan helt bortsetts ifr˚an,
nämligen kvinnornas förvärvsfrekvens. Daghemmen var, som sagt, i första hand till för
heltids förvärvsarbetande föräldrar. Tänk om den mindre andelen arbetarbarn med plats i
kommunal barnomsorg kan förklaras av detta? Det kan den.
59 Socialstyrelsen (1989), 65.