Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

givetvis inte exakt men är den man använder i arbetskraftsundersökningarnas och folk- och
bostadsräkningarnas redovisningar). Det är p˚a dessa omsorgen om de äldre tidigare vilat.
Däremot vet vi inte i vilken utsträckning. Här föreligger ju inte riktigt samma relation som
med barnen. Ett sm˚abarn kan man ju inte titta till ett par timmar om dagen och sedan lämna
˚at sig själv. D˚a händer det otrevliga saker. Det kan man däremot göra med de äldre. Majoriteten
behöver inte omsorg dygnet runt. Vi kan emellertid n˚agot uppskatta omfattningen
av omsorgen. Ännu i början av 1950-talet levde 27 procent av de äldre tillsammans med
n˚agot utav barnen. I dag är motsvarande andel inte mer än n˚agra procent. Även för de äldre
finns det tämligen goda skäl att tro att den arbetsdelning den offentliga äldreomsorgen innebär
har underlättat för fler äldre kvinnor att söka sig ut i arbetskraften än vad som f˚att
anställning inom äldreomsorgen.
S˚a l˚angt är det enkelt, men om man vill ”bevisa” detta, d˚a börjar problemen. För hur
ska man mäta det hela? Man kan först˚as ge n˚agra övergripande makrom˚att.
1960 förvärvsarbetade 39 procent av kvinnorna i ˚aldern 16-64 ˚ar, 1970 58 procent, 1990
80 procent och 1992 76 procent. 1992 arbetade 1,1 miljoner fler kvinnor jämfört med 1960
och en halv miljon fler jämfört med 1970. 15 Omkring 200 000 av dessa hade f˚att jobb inom
den kommunala barn- och äldreomsorgen.
Men det som p˚a makroniv˚an ser självklart ut, nämligen att antalet arbetande kvinnor
växte mycket kraftigt samtidigt som omsorgen byggdes ut - är inte lika entydigt p˚a mikroniv˚a.
Här spelar oss statistiken vissa spratt. Ty när vi talar om sysselsatta rent allmänt s˚a
räknas ocks˚a de som för tillfället är fr˚anvarande in. Och i takt med att antalet sysselsatta
kvinnor ökat har ocks˚a antalet fr˚anvarande kvinnor ökat, därför att föräldraförsäkringen
samtidigt byggts ut. All kvinnors ökade fr˚anvaro (exklusive semester) mellan 1976 och
1988 bärs upp av kvinnor med barn under 7 ˚ar. 1988 var 27 procent av kvinnorna med barn
under 7 ˚ar borta fr˚an sitt arbete.
L˚at oss jämföra tv˚a ˚artal. 1970 hade 385 000 barn mellan 0 och 6 ˚ar sin mor i arbetskraften,
1992 686 000. Det var en dramatiskt ökning. Emellertid var inte alla dessa
närvarande p˚a arbetet. M˚anga var hemma med sina barn trots att de räknades som sysselsatta.
1970 hade 72 000 barn en mamman som räknades som sysselsatt men i själva verket
var fr˚anvarande. 1992 hade 205 000 barn en mamma som räknades som sysselsatt men i
själva verket var fr˚anvarande. Om vi kompenserar för det förh˚allandet visar det sig att 1970
hade 38 procent av sm˚abarnen faktiskt förvärvsarbetande mödrar, 1992 63 procent. Att
jämföra med den ”officiella” sysselsättningsstatistiken som säger 46 respektive 90 procent.
Hur ser det ut om vi riktar oss direkt mot sm˚abarnskvinnorna. Mellan 1964 och 1992
har antalet kvinnor med barn under sju ˚ar i arbetskraften ökat med nästan 300 000 personer.
Antalet helt utanför arbetskraften har sjunkit lika kraftigt. 1964 stod 330 000 av
sm˚abarnsmammorna utanför arbetskraften, 1992 90 000. Men om vi ocks˚a tar hänsyn till
hur m˚anga som är fr˚anvarande, som för tillfället inte ägnar sig ˚at arbete förändras bilden.
1964 var 22 200 fr˚anvarande fr˚an arbetet under mätveckan, 1992 nästan 160 000. Denna
stora förändring hänger samman med dels att m˚anga fler kvinnor tillhör arbetskraften, dels
den utbyggda föräldraförsäkringen. Men vi kan ocks˚a konstatera att 1992 var lite drygt
150 000 fler kvinnor verkligen sysselsatta. Nu är det tyvärr sv˚art att göra en uppskattning
av personalstyrkan inom barnomsorgen och hur den förändrats. Men ett grov m˚att ger vid
handen att mellan 65 000 och 85 000 ˚arsarbeten tillkommit i barnomsorgen mellan 1964
och 1992. Dessa skulle s˚aledes ha gjort det möjligt för 150 000 att förvärvsarbeta.
Tabell 4.1 Sm˚abarnsmödrars (0-6 ˚ar) sysselsättningsstatus 1964, 1970 och 1992
15 SOU 1952: 15, 361; SOU 1972: 27, 145, 245; Socialstyrelsen & SCB (1994b), 28; Socialstyrel-
sen (1995c), 167, 171.