Barn och ¨aldreomsorg i Sverige

i förskola före sex ˚ars ˚alder f˚ar det och att planmässigt bygga ut barnomsorgen för barn till
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.
1993 upphörde de specialdestinerade statsbidragen till barnomsorgen. Numera ing˚ar
statsstödet i det generella statliga utjämningsbidrag som kommunerna erh˚aller. Därmed
har statens styrmöjlighet via statsbidrag upphört och kommunerna f˚att friare händer att
disponera sina medel.
För barn upp till skol˚alder finns i dag fyra former av offentligt finansierad barnomsorg:
daghem, familjedaghem, deltidsgrupp och öppen förskola.
Öppen förskola är en verksamhet som n˚agra timmar om dagen, ofta i anslutning till
en lekpark, h˚aller öppet för barn som ej g˚ar i annan förskola. Där ska b˚ade barn och
föräldrar kunna etablera kontakter med andra och kunna f˚a pedagogisk vägledning av utbildad
förskolepersonal. 1984 infördes statsbidrag till öppna förskolor och verksamheten
har sedan dess växt kraftig. Hur m˚anga barn som utnyttjar öppna förskolan vet vi inte. 1994
fanns 1340 öppna förskolor i Sverige.
Det vi genomg˚aende benämnt lekskoleverksamheten kallas numera deltidsgrupp. Verksamheten
är till för barn mellan 4 och 6 ˚ar men koncentrationen ligger p˚a 6-˚aringarna. 1994
gick totalt 66 000 barn i deltidsgrupper. Av dessa var 59 000 6 ˚ar.
I familjedaghem tas barnen emot av en av kommunen anställd dagbarnv˚ardare i dennes
hem. I familjedaghem kan b˚ade förskolebarn och skolbarn efter skolans slut g˚a. 1994 fanns
det 22 000 familjedaghem för barn i ˚alder 0-6 ˚ar. I dessa fanns 101 000 barn. Samma ˚ar var
332 000 barn i ˚aldern 0-6 ˚ar inskrivna p˚a daghem. Det innebär att i runda tal hälften av alla
barn mellan 0 och 6 ˚ar hade tillg˚ang till offentlig barnomsorg.
Tabell 3.2 Förskolebarnomsorgen i Sverige 1994
Daghem Familjedaghem Deltidsgrupp
Antal barn 0-6 ˚ar 331 803 101 345 66 373
Andel av barnen 0-6 ˚ar (procent) 39 12 51*
* Andelen 6- ˚aringar med plats i deltidsgrupp.
Källa: Socialstyrelsen (1995c).
I själva verket torde det vara mer korrekt att hävda att omfattningen är ännu större. För
samtliga yrkesarbetande föräldrar utg˚ar sedan 1975 en inkomstrelaterad föräldrapenning
när man f˚ar barn. 1994 fick man motsvarande 80 procent av lönen upp till cirka 20 000
kronor under 360 dagar. Man behöver inte ta ut alla dagar samtidigt utan kan spara dem.
Det innebär att i princip n˚agon i varje barnfamilj ska kunna stanna hemma med de sm˚a
barnen ˚atminstone ett ˚ar och för m˚anga - genom att inte ta ut full föräldrapenning - även
längre. Tar man hänsyn till att barnomsorg därmed i praktiken för de flesta inte är aktuell
förrän barnen är ett till tv˚a ˚ar stiger barnomsorgens omfattning bland de berörda barnen
betydligt. Totalt sett hade 70 procent av barnen i ˚aldern 3 till 6 ˚ar plats p˚a daghem eller
familjedaghem 1994. Cirka 96 procent av alla sex˚aringar g˚ar i n˚agon form av förskola.
3.3.3 Skolbarnomsorgen 1994
Allt sedan den allmänna folkskolan infördes i Sverige p˚a 1800-talet har barn i skol˚aldern
tillbringat n˚agra timmar om dagen i skolan. Men särskilt de yngre barnen har inte varit där
hela dagen. Skoltiden täcker s˚a att säga inte heltids förvärvsarbete för modern. För de äldre
barnen är detta inget större problem. De är längre tid i skolan och klarar sig sedan själva.
De yngre barnen däremot behöver n˚agon form av tillsyn.
Det var det som de s˚a kallade arbetsstugorna bistod med. Redan i 1938 ˚ars betänkande
om barnomsorgen, som vi tidigare beskrivit, menade man dock att arbetsstugorna var
otidsenliga. ”Skolan är och bör vara den enda samhälleliga institution, som ˚alägger barnen