Untitled

98
Säng. 8. (iamlc trygge Ayriiiiaiiioiiicii
Sjcll' till (irda fog och sade:
'rniiuiia iiri) fogelns sånger.
Föga viinll är Iraslens (pittei-;
Dottreii iir ett barn i liemmet.
Fiirst som gift hon ansedd hlifNcr.
Kom. (t jiuigfrii. i min sliide.
Sank dig ner ull min skrinthi:
Ingen ringa man är jag doek,
91). Siinire ej iin andra lijellarl"
Fhekan honom lyndigt svarar.
Vi trär dessa ord oeli siiger:
'Då \ill jag en man dig kalla,
Da IVhsl hålla dig för hjelle,
Oni (hl kan ett tagel klyfva
.Med en knif som ndd ej eger;
Om ell iigg i knut du sloge
I I an att mau knuten märkte!"''
(iamle Irygge AVäinämöiiien
100. Klöf ett tagel då i)å längden
,Med en knif som s])els ej egde,
Som var utan udd fullkomligt,
tihy^ jemväl en knut på ägget
l.'tan att dess knut förmärktes;
IJjiid så jinigfrun i sin släde,
Fliekan i sin granna skrinda.
.1 ungfrun svarar honom fyndigt:
"F^j jag stiger i din .släde
Förrn från sten du skalar näfver,
110. F(irrn af is du gärdsel hugger
,