Untitled

211
Kasta karlen ner i hafvet
, ,
Xväk i Tiionis elf den döde.
Kanske blir han der en vallross,
Vexer kanske der till hvallisk."
Det var Leniminkäinens moder,
Ej sin gosse bort hon kastar:
Drager än ett tag i vattnet
Med sin räfsa utaf koppar
Längs den svarta Tuoni-eliVen,
oUO. Längsmed strömmen, tvärs der(')lVer:
Uppdrar hufvudet och handen
Hälften utaf ryggens knotor
Och den ena sidans refben,
Flere andra smärre bitar,
Sammansätter nu sin gosse
Formar häraf Lemminkäinen.
Kött med kött hon sammaniiäriai-.
Ben vid ben hon åter fogar,
Led med led hon sammanbinder,
810. Brustna ådror hon förenar.
Ådrorna hon sjelf förbinder,
Sammanknyter deras ändor.
Räknar alla ådersträngar,
Yttrar dessa ord och säger:
,
Sång. 15.
""'0 du ådrornas gudinna, IjUniHqs-ord
Suoiietar, du fagra qvinna, .^"'' Myrorna.
Dii som ådror skickligt spinner
Med den nätta, vackra tenen,
Med en slända utaf koppar,
320. Med ett hjul, af jern arbetadt,