Untitled

249
Låt då märka att da kommit. Sång. 17.
Gif dem då ett hendigt (eckeu,
Dundra så.som åskan dmidrar,
Blänk som blixtens ljungeld blänker,
Undansparka gårdens portar,
Rif ett bräde bort från fönstret
Och förflytta dig i stugan,
Fladdra in liksom en hvirfvel.
Grip dem baktill u(i foten,
330. Invid hälen, der den smalnar,
Yärdarne längst bort i hiirnel
Och värdinnorna i dörrvrå n ;
Utgräf ögonen på värden,
Sönderslå värdinnans liufvud ,
Krök till krcdcar deras fingrar,
Vrid på sned hvartenda hufvud
'^Vore detta ej tillräckligt.
Flyg som tuppen då till tåget,
! ,
Som en kyckling fram till gården,
340. Med ditt bröst emot dess soj)hög,
Nedslå hästen i dess spilta,
Boskapen i ladugården,
Nedtryck hornen uti smutsen
Svansen ner mot golfvets plankor.
Vräng på snedden djurens ögon
Kringvrid hastigt deras nackar!
" Om d ig st o rme n hit fö r t , sj u k d om ,
Om af strömmen hit du hemlats,
Om en vårvind fram dig l)urit,
350. Om af frost och köld du hitbragts,
,