Untitled

292
ikng. 13. Giiddaii vill i liamrarn hugga.
Söker sluka Ilmarinen.
Örnen flygande sig närmar.
Luftens fogel ner sig sänker:
Ej är örnen bland de minsta,
Icke bland de allra största:
Hundra famnar läng är näbljen.
Af sex forsars vidd är gapet
Af sex spjutskafts längd är tungan
'UO. Och dess klor fem liar långa:
Örnen varsnar stora gäddan.
Ser den Hinka. feta fisken.
Slår dä ner ])å denna gädda,
(xriper i dess fjäll-betäckning.
Nu den fjällbetäckta fisken,
Tuonis snabba, feta gädda.
Neddrar örnens starka vingben
Under vattnets klara yta:
Örnen då sig uppåt höjer.
•iöU. Sväfvar åter upj) mot himlen;
Svart ett grus med honom stiger
Upp till vattnets klara yla.
Örnen af och an sig svingar,
Oör försök för andra gången:
Nu sin ena khi han hugger
I den grymma gäddans skuldior.
Uli vattenhundens refben.
Och sin andra klo han hugger
In uti en stålfast klippa,
•i()0. Slår den mot en jernhård bergvägt
.