Untitled

395
När jag .skalade ett björkris, Sång". 24.
Slöt hon sig till mig, sia fogel;
När af en jag bröt en vidja
l^lef hon ödmjuk mot sin älskling;
När med videspön hon näpstes
Flö^• hon ömt sin vän om halsen."
Djupt den arma bruden suekar,
Suekar dju])t oeh hemtar andan,
Krister ut i bittra tärar,
otM). Yttrar slutligen och säger:
"Andras bortgång redan stundar, Jlnuh-iix
Andras afsked är förhanden, «fsJml^sutifj.
Närmare är dock mitt afsked,
Närmare min egen bortgång.
Fast det ock är tungt att skiljas
Svårt i denna stund att lemna
Dessa vidtberömda bygder,
Dessa sköna, goda gårdar,
Der så vackert upp jag vuxit
310. Der jag skjutit u])j) så herrligt
I min sälla blomniugsålder,
Lycklig under barnaåren
'Förr jag icke kunnat ana,
Aldrig i milt lif förmoda,
Tro att bort jag skulle skiljas.
Ana att jag skulle föras
Bort från detta slottets nejder,
Bort från denna åsens skuldror;
!
,
,
:;()i—40