Untitled

TriilTa vill ja- ^Väilliim(iill(Ml
Skjiifa .skall Jaii' store saunani
(ienom lefveni. in i hjcrtal .
Ända genom axelbladet !"
Men hans niodev honom nekar,
Hon lorbjiider honom skjuta:
"Skjut ej gamle Wäinämöinen,
Döda ej Kalevalainen!
Hög är Wäinös slägt, han iir ju
120. Hon utaf min svågers syster.
''Om du ^Väinämöinen skcite,
Dödade Kalexalainen
Skulle här all fröjd ft)rs\inna,
Sången bort från jorden \ika:
Bättre glädjen trifs i ljuset.
Sången hellre uppå jorden.
Än i Manala, det mörka.
Uti Tuon is dunkla boning."
Nu den unge Joukahainen
1.30. Sig ett ögonblick besinnar,
Håller upp en liten stund blott:
Skjuta vill den ena handen,
Och den andra det förhindrar,
Men hans fingrar fresta honom.
Slutligen han log till orda,
Sjelf han yttrade och sade:
"Här må iiu, fast tvenne gånger.
Allt, h\ad glädje heter, vika,
Alla jordens sånger tystna.
140. 'J^v jag skpiter, riides icke!"
,
.
Sång. 6.