Untitled

408
Sång. 25. Knipan är uti hans värjo.
Dufvan är uti lians armar.
Sköna jungfrun vid luiiis sida.
I hans våld den vackra vännen.
"Hvem har hit det falska Liidskap.
Hveni har väl det rykte ul^]l^idl.
Att vår hrudguni tunihändt koniuiil.
Att förgäfves fålen sprungit?
Tomhändt ej vår fästman kcimmit.
120. Ej hans häst förgäfves sprungit,
Någonting ändock har hingsten,
Med sin hvita man. oss hemtal:
Hrdjd af sved är gode hästen.
Löddrig yjiperlige fålen,
Som har lilla dufvan hithragt.
Medfört unga, sk()na jungfrun."
"Stig ur skrindan nu, du skciua, ,S((iiijcr rid
Upp ur släden, goda gåfva,
Ihwlnis
l')tlOtt