Untitled

133
Nii har smeden Ilmarinen.
Den e\ardeliye lianir;u-n,
Kommit för att Sampo smida.
Sira nt det granna locket. '"^
Del \ar Pohjas sköna tärna,
Lamlets [>ris oeh \attnets prydnad,
Hon lie bästa kläder valde.
Af den allra största renhet.
Uti femfald drägt sig klädde,
MO. Fäste smycken på sitt luifvnd
Påtog spännen ntaf koppar,
Prydde sig med gyllne gördlar.
Trätide nr sin bod i stugan.
Smög sig sakta in från gården;
Lilligt hennes tigon lyste.
Hög var hennes öron])rvdnad,
Vackert hela hennes anlet.
Koda voro hennes kiiuler.
..I.')(l. Silfversmycken på sitt hidVnd.
Sjelfva Pöhjola-viirdinnan
Förde smeden Ilmarinen
In i l'olija-gårdens prirlen.
Sariolas tinunerstngoi-;
Här meil n\d\ hon mannen miitiar.
Och med dryck förj)l;igar hoin»m,
Fägnar honom j)ä det bästa,
Derpå yttrar hon och säger:
"Hor mig smed. o Ibnarinen,
2()0. Dn, en hamrare evärdli-,
,
Säng. 10.