Untitled

297
Jungfru-slottet hade larft-tak
Dit han lyckades sig tränga.
''Sänkte sig på slottets rökfång,
Nedfiög därifrån på taket,
Undanstötte gluggens bräde,
ISatte sig vid fönstergluggen.
Invid väggen, grönbevingad,
Hundrafjädrad, vid dess timring,
"'"'Mönstrade de lockomhöljda,
390. Gårdens mor med rika flätor.
Sökte ut den allra bästa
I de lockomhöljdas skara,
Valde bland de perl-beprjdda
Den mest blomstrande och fagra.
"Och den stora örnen griper,
Höken hugger nu med styrka
I den bästa uti hopen.
Uti denna flock af änder; ^
Den mest Ijufva, den mest fina.
400. Den mest röda, den mest hvita.
Henne griper luftens fogel.
Fattar med de långa klorna
Den som högst sitt hufvud burit.
Som är skönast vext af alla.
Och hvars fina, mjuka fjädrar
Grlänsa herrligast i hopen. "'
Derpå Pohjolas värdinna
Yttrade och tog till orda;
"''Huru visste du, min älskling,
410. Hvar förnam du, gyllne äpple.
.
Säng'. 19.