Untitled

141
IlVaii Pohjola, det mörka, Säng^. 10.
Från det skiiiiinia Sariola.
Sade Pohjola- vävd i n nan :
"Hör mig smed, o Ilmarinen.
H\'ai-för går du så bedröfvad
Med åt sidan lulad mössa?
Längtar dn att återvända
Till den lovdna fosterjorden V
Smeden Ilmarinen svarar:
4Stl. "Dit allena står min längtan.
For att dö i egen hembygd.
Au i fosterjorden gchnmas!"'
Derpå Pohjolas värdinna
3Iat och dryck åt mannen gif\ei'.
1 en båt hon honom sätter,
I dess bakstam , invid styrel
Kallar vädren up]) att l)låsa .
Nordanvindarne alt h\ ina.
Härmed smeden Ilmarinen,
4!(0. Den evärdelige hamrarn,
Reste af till eget hemland
Uf\er halVets blåa böljor;
Färdades en dag och tvenne,
3Ien u})på den tredje dagen
Fram till hemmet smeden hiinier.
Till de bygder der han föddes.
Sporde gamle Wäinämoinen
Ftaf smeden Ilmarinen,
"Smed (»eh broder Ilmarinen,
•')(). Du, en hamrare evärdlis.
,