Untitled

281
''Den som åker fram i släde. Sång. 18.
Som i brokijj- skrinda nalkas
Öfver land, vid Sima-holmen,
Det är smeden Ilmarinen:
Tomma skenet blott han medför.
Har sin släde full af troll-ord.
^När de träda in i stugan.
Kör du mjöd i stopet hemta,
I ett kärl med tvenne handtag:
6.30. Grif då stopet i dens händer.
Som du vill som maka följa,
Gif det åt den gamle Wäinö,
Som har gods och guld i skeppet.
Som i båten skatter medför!''^
Det var Pohjas sköna dotter,
Sinnrikt svarar hon och säger:
^'0 min moder, som mig burit.
Du min egen fostrarinna!
Gods jag icke efterfikar,
B40. Bryr mig ej om manna-vishet,
Föredrager manna-fägring
Aktar mer gestaltens skönhet.
Också ha väl aldrig hittills
.Jungfrur här försålts för i)engar:
Utan gods och håfvor vill jag-
Följa smeden Ilmarinen,
Honom, som har smidit Sampo,
Som det granna locket hamrat."
Sade Pohjolas värdinna:
6.50. ''O du insietslösa toka
'
,