Untitled

387
Niir eii solskensdag då komniev. Sång. 24.
För din junofrii ut på ängen.
Lyssna då h in- luief h v ii s er,
Hur vid slagen gruset hviner,
Hiirti iingens starrgräs susar,
Blomsterhö"t i fallet fräser,
! , :
Se hur markens tufvor jemnas,
L()fträdsskotten nederfalla
När en annan dag är kommen,
GO. Framtag då den raka skottspoln,
G(")r en duglig väfskedsklofve,
En ordentlig, prydlig väfl)om,
Snickra äfven vackra tramp! räd,
Skaflfa alla väfnadsredskap
Låt i väfstoln jungfrun stiga,
Gripa tag i väfskedsklofven
Då skall hennes väfsked Ijiuia,
Väfstoln gällt och högljudt klappa,
Bullret ut i byn skall höras,
70. Slamret skall förnimmas vida.
Spörja skola bj-gdens gummor,
(^vinnorna i nejden fråga:'
''^Hvem är det, som nu hörs väfva?"'
Och då passar sig att svara:
"Del min älskling är, som väfver.
Hon, mitt hjertas vän, som slamrar!
Slogo Ijckor in i väfven,
Släppte skeden sina tenar?'"'
— 'Lyckor slogo ej i väfven,
SO. Skeden inga tenar släpp! e ,