Untitled

35
Låt o.s.s våra kliuiior iiiiila. Säng. 3.
Uti tvekamj) sviirdeu prcifva !"
Sade gamle Wäiiiämriineii:
''Icke särdeles jag rädes
Dina svärd och all din insigt
Dina sjtjut och dina anslag,
Men likväl ocli det oaktadt
Vill mitt svärd jag icke ])r()t'va
1 en strid nn'(\ dig. dii arme,
•i7U. Med dig, stackare, i tvekani])."
Nn den unge Joukahainen
Vred sin mun. sitt liulVud sviingde
Ocii sitt svarta hår han slängde.
Yttrade ett ord och sade:
"Den som ej en tvekamp vågar,
Ej sitt svärd i strid \ill prcilVa,
Jag med sång till svin förvandlar,
Till ett djur med nedsänkt tryne;
Slike hjeltar jag hesvärjer,
:2S0. En åt ett håll, en åt annat,
Drifver dem upjiå en dynghög.
Föser dem mot fähusknuten !^"
Då förtörnas Wäinämöinen,
(Irips af vrede och af hljgsel:
Sjelf hegynner han att q vii da.
Företager sig att sjunga.
Ej hans sång är harnajoller.
Barnajoller, qvinnopladder :
Sången är en skäggiirydd hjeltes:
•,190. Den ej hvarje harn kan sjunga,
,