Untitled

413
Då hon ej en vant har stickat, Säng-. 25.
Ej en strumpa ens åt slägten!
Tonihändt träder hon i stugan,
Utan skänker till sin svärfar,
Möss i hennes kista stöka,
Spetsa öronen i asken P
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, fagra qvinnan,
Hörde underliga talet,
270. Yttrade ett ord och sade:
"Usla barn, hvad har du yttrat,
Hvad har oförskämdt du ordat !
Klander må mot andra rikfas,
Smädelser må andra drabl)a,
Men för ingen del vår jungfru
Eller någon här i gården
''Onda ord du nu har yttrat.
Dåligt tal du fört i munnen,
Lik en nyfödd kalf du ordat,
280. Lika klokt, som gårdags^'alpen !
Herrlig mö vår brudgum vunnit.
Hemfört landets .skönsta tärna,
Lik ett än ej moget lingon.
Lik ett smultron up})å kullen,
Lik en gyllne gök i trädet.
Liten siska, gömd i i'önnen,
Brokig fink i björkens krona,
Mellan lönnens löf en svala.
'Ej han funnit ens i Tyskland,
290. Eller träffat bortom Estland
!