Untitled

382
Säng. 23. Frenimancle din hioi- din- l>llfvi1
770. Hustrun hård som en rvssinnal"
'^Dock, ej detta ens mig hrvdde,
Fram begaf jag mig till stugan
Räckte hand åt dörrens klinka
Kall den kändes vid mitt handtag.
"Käv i stugan in jag stigit,
Blef jag stående vid dörren
, : , , .
Men den sköna gårdsvärdinnan
Trädde icke fram till helsning,
Gaf mig ej ett välkomsthandslag;
780. Sjelf ej mindre skön och fager,
Bjöd ej heller jag en helsning,
Räckte ej ett välkomsthandslag.
Handen jag mot ugnen sträckte :
Kalla \oro ugnens stenar.
Handen höll jag öfver härden:
Kallnad glöden var på härden.
'På en bänk min bror sig lägrat
Vräkte sig i vrån vid ugnen,
Famnshögt sot hans skuldror täckte.
790. Låg ki-ing hela kroppen .spannhögf
Alnshögt dam hans hufvud höljde,
Aska, qvarterstjock från ugnen.
*"Af den fremmande han frågar,
Spörjer så utaf den komna:
"Hvadan fremlingen från fjerran?'"
Dessa ord jag honom svarar
'Kiinner du ej mer din syster.
Ej din moders 1'ordna dotter?
. ,