Untitled

!(;(i
Sång. 18. Säy då eiigåiiu- \erkliii saiiiiiiiu' ,
S\arii icke mer med hiLiiicr :
Hvartfil siyr du. Waiiiainoiiien ,
Siiii' hvarlluiiK llvaiitolaiiicii ?"
Xii den uaiiile ^^';iillälll(»illell
Yttrade ett ord (m-Ii sade:
"Kl. 111. o llieka. i min farkost.
StJLi, IVii. ned i
l)åteii.
Oeli jaii,- vill diii' f^anninu' siltaa.
ISO. Tala verkliu', sveklds saiiniii"::!'"
Anui sviii-ar liondin ståndifil,
'reiinl)risk|»rvd(la tiirnaii lalar;
"Stm-men i din hal må siiloa.
Vårens vind uti din farkost !
Upp och ned din l)åt juni- \'iindiM'.
Ner jag- ti-ycka \\l\ dess iVamslani,
Om jag ej hestiimdt får veta.
Ilfart du iimiiat dig hegilSa.
Och får hora \erklig sanning.
I'.>lt. Dina lögner sedermera!"
Nu dcu gamle Wäinämoineii
Yttrade ett ord och sade :
"Sanning vill då nu jag tala.
Om på skämt jag hittills Iju-il :
I 't på friarfiird jag farit
Att den fagra mön hegiira
Uti ]*olijola. det mörka.
I del skumma Sariola .
I diMi h v . der
niiinner dräpas.
200. lljeltar uti liafvct dränkas."
.