Untitled

378
23, Vände mig sin rygg vid bordet,
650. Under hvilan, vid sitt arbet\
"Då först gret jag bittra tårar.
Sörjde ensam uti boden,
Mindes mina flj^dda dagar,
Mina foi-dna lefnadstider
I min faders vida gårdar,
1 min vackra moders Ijoning.
Så jag talade och sade
Så begynts sjelf jag sjunga:
'''Väl förstod min egen moder,
()60. Att ge äpi)let lif och näring,
Visste nog att plantan vårda,
Kunde den dock ej förflytta.
Satte om den vackra plantan
I en alltför dålig jordmån,
På ett alltför elakt ställe.
Invid björkens hårda rötter,
Att i all sin lifstid sörja.
Att i år och månar klaga.
Säkert dock jag hade diigat
G70. Äfven för ett bättre ställe,
För ansenligare gårdar.
För ett rymligare stuggolf,
Varit värd en vida bättre.
En långt kraftigare make!
Vid en tölp jag fästad blifvil,
För en lymmel ut jag råkat,
Som sin vexl af kråkan lånat
Som sin niisa fått af korjien.
,
,