Untitled

240
Säng. 17. Sleg- på första dagen var^aml
' Öfver qvinno-nålars uddar,
Ski'ed med sorglös gång den andi-a
Öfver männers hvassa klingor,
Svängde sig på tredje dagen
Öfver bett af hjeltars yxor.
Wipinien, den sångförfarne,
Han, den gamle starke mannen,
Hvilade med sina sånger.
fiO. Slumrade med sina trollord:
As})en vexte på luxus skuldror,
Björken stod uppå hans tinning,
Alen från hans käk sig höjde
. .
, .
Från hans skägg en videbuske,
Och en ekorr-gran från pannan
Furan, barrklädd, från hans länder.
Wäinämöiueu nu sig närmar.
Blottar svärdet, drager stålet,
Ur dess slida, gjord af läder,
10. Buren vid det mjuka bältet
Fäller aspen från hans skuldror.
Nedslår björken från hans liuning.
Från hans käk den stora alen.
Videbusken ifrån skägget.
Ekorr-granen från hans panna.
Furan, barrklädd från hans tänder.
Xu sin stör af jern han drifver
lii i munnen på den starke.
In uti det öppna svalget
SO. Mellan käkarne som unisshi