Untitled

181
Hörde Lapphuuls luuidar sk;illa. Säng. 13.
Hörde Lapplands barn sig jemra,
Hörde Lapplands qvinnor skratta-.
Alla andra Lappar brumma.
Nu den muntre Lemminkäinen
Skidar ditåt ofördröjligt,
Till de fält, der hundar skälla.
Och der Lapplands söner letVa,
Yttrar när han stället hunnit,
180. Gör en IVåga vid sin ankomst:
'''Hvarlor höras qvinnor skratta,
(^)vinnor skratta, barn sig jemra.
Gammalt folk sig högt beklaga,
Hvarför skälla edra hundar ?'•
''Derför höras qvinnor skratta,
(^,A'innor skratta, barn sig jemra,
(iammalt folk sig högt beklaga,
Derför skälla våra hundar:
Hiisis elg förbi har sprungit,
190. Loi)p förbi med släta klöfvar,
Sparkade en så ur kåtan,
Stjelpte kittlarne på elden,
Viinde upp och ner i)å maten.
Vräkte vällingen i askan. "^
Nu den oförvägne sälien,
Lemminkäinen sjelf, den muntre,
Sköt sin skida ut på drifvan.
Lik en snok i torra gräset.
Stötte framåt furu-donet,
•200. Glatt och böjligt som en huggorm.