Untitled

74
Säng. 6. Men ej viiltes liasteii.s holXar.
Ej dess IVit i vattnet iiedsjtuik.
Det var uiiiie Jdiikahaiiien.
Magre ynglingen från Lajipland .
Som af gammalt ilska hyste.
Agg i långa tider närde
Mot den gamle ^Väinämöinen
Den eviirdelige .sångarn.
Eldig hage sig han reth^r.
:;(). (rör ett skönt oeh ståtligt annhorsl :
Hågen iital" jern han sniidei".
Ryggen gjuter han af koppar,
Dem med inlagdt guld han pryder.
.Mi'd sirater ulaf silfver.
Ihafhm fick han sj(df\a snodden.
Hva(hin strängen till sin hage?
flaf Hiisi-elgens senor.
rtaf Lempos snodda linm-.
Fiirdig (ick han sa sin hage.
40. Fiek silt armhorst sammanfogadt.
Skiin var liågen till atl skåda.
Icke ringa var de.ss värde
På de.ss rygg en häst var hihhid.
Längsmed stocken lopp en fåle .
Up])å l)ågen sågs en qvinna.
Och en hare närmast ti-issan.
Täljde ini en sk