Untitled

147
"Jordens mödrar upp jag kallar. Säng. 17.
Väcker åkerns äldste värdar.
Alla svärdsman upp ur marken,
Alla ryttare ur sanden,
Till mitt stöd och till min styrka.
Till mitt värn och till mitt hi.sland.
Under dessa svåra mödor.
Under dessa hårda plågor.
"Om du detta dock ej aktar.
270. Om för dessa ej du viker.
Kom då, skog, med dina känii)ar.
Enris-snår, med dina skaror.
Res dig, (allskog, med ditt husfolk.
Insjö, med din harnaskara.
Kommen, hundra män med klingor.
Tusen jernbeklädde hjeltar.
För att denne Hiisi hugga.
För 'att denne Juutas krossa!
''Om ej detta ens du aktar,
280. Om du ej det minsta viker.
Stig då upp, du vattnets moder.
Höj din mössa lilå ur vågen
Höj din fina fåll ur källan,
Upi) ur dyn ditt rena aulet.
Att mig svage hjelte värna,
Att mig klene man beskydda,
Att jag skuldfri ej fortares.
Icke utan sjukdom dödas
"Om ej detta ens du aktar,
•2!)0. Om du ej en hårsmån viker:
!
,